Göteborgsposten – 9 oktober 1871, sida 1

min. Han var en gontloman som tog lifvet lätt — en prest utan allt för stränga grundsatser. Han var temligen hjolpaam och; god mot sina fattiga, ej benägen för extra gudstjenster eller tidiga morgonböner, nöjd med att göra sin skyldighet i Holborough församlings kyrka hvarje Söndag, road af jagt — för sin helsas skull, sade han till sina församlingsbor — gorna böjd för ett godt bord och goda viner, i få ord sagdt en man för hvilken lifvet var en behaglig resa genom ett lyckligt land. Han hade omkring tjugo år förut gift sig med Frances Lovel, en mycket vacker qvinna — kanske något bodagad vid tiden för sitt giftermål — men utan förmögenhet. Det fanns ivga barn i Holborough prestgård, och allt inom och utom hus bar den pregel af fullkomlig ordning som endast är möjlig i ett barnlöst hem. — Stackars ficka! mumlade mr Oliver för sig sjelf under hemresan. Stackars Clary! det var ett hårdt slag för henne. Just likt Marmaduke att ingenting säga till henne.