nu kan bli sallet endast tre och en half månad före riksdagen, då i hvilketdera sallet som helst den nya ministören, tagen ur den nuvarande oppositionens leder, måste framlägga ett förelag till försvarsväsendets ordnande. På eftermiddagen sistörlidne Tisdag blef emellertid bekant icke blott att samtlige statsråden begärt afsked, utan äfven att konungen vidtagit åtgärder för bildande af en ny konselj. I sådant ändamål hade landshötdingen grefve Lagerbjelke blifvit till konungen uppkallad och erhållit uppdrag, måhända icke egentligen att bilda ministören, utan att foreslå de män som i konseljen kunde och borde inkallas samt att i första hand vidtala dem, förutsatt att de föreslagna af konungen accepterades. Men redan på Onsdagsmiddagen erfors att grefve Lagerbjelke frånsagt sig uppdraget, enär detsammas utförande mött oöfvervinnerliga hinder. Det lärer nemligen visat sig, att den törst påtänkta åtgärden, att förmå några af de afgående statsråden qvarstanna i konseljen, icke kunnat tillvägabringas, och ändå mindre att åstadkomma en homogen ministör at tio ledamöter, och det är ganska naturligt, enär ytterst få som kunde ifrågakomma äro i den ekonomiskt oberoende ställning att de vilja utbyta en trygg position mot en så prekär, som den är hvilken skulle mottagas. Sedan, såsom nyss nämnts, grefve Lagerbjelke frånsagt sig det honom lemnade uppdraget, tillkallades frib. Stjernblad; men det sortiment han bade att bjuda på var icke blott defekt, utan tillika oantagligt. Det skulle blifvit hvad i Danmark kallas ven godsegare-minister; men hos oss är en sådan minister rent af omöjlig, enär för att vara stateråd fordras insigter i statsförvaltningen, hos de flesta en viss embetmannarutin, hos alla fackstudier och hos åtskilliga grundliga och vidsträckta studier, med få ord sagdt egenskaper, som de ifrågavarande godsegarne sakna och hvarigenom de, vordna ministrar, skulle helt och hållet blifva beroende af sina respektive expeditionschefer. Att oppositionen emellertid bringats i stor sörlägenhet framgår af den vånda som redan i Onsdags och vidare dagen derpå röjdes i Dagens Ryhoter, hvilken tidning är oppositionens enda språkrör här, och erkännas mäste att ett parti, som icke förmått förskafla sig annat organ fän en barntrumpet, är både moraliskt och politiskti cessionstillstånd. Nämnda nyhetsblad, nyss så morskt, uttalade på Onsdagen sin förvåning öfver vatt konseljen nu in corporoe, afvikande från sin sina under flera år följda grundsatser, begärt sitt afsked, antydande möjligheten af ett arrangement och försäkrande sig Åicke kunna fästa stort afseende vid de rykten om en ny ministör, hvilka voro i omlopp. Dagen derpå meddelade samma nyhetsblad, måhända dertill bemyndigadt, att frib. Stjernblad icke för samma ändamål som grefve Lagerbjelke varit uppkallad till kungen, att icke heller till landtmannapartiets Åframstäende ledamot (han får nu ej längre kallas detta partis chef), grefve Posse, något meddelande gjorts att han skulle bilda det nya kabinettet; och slutligen att på den punkt, dit frågan om försvarets ordnande i dessa dagar blifvit bragt, har ingen man lättare än hr Abelin att bringa saken till ett lyckligt slut, såvida han vill fortgå litet längre på den i hans senaste förslag beträdda vägen och kan förmå konungen att dertill lemna sitt samtycke. Det har således redan på ministerkrisens tredje dag kommit så långt, att samma parti, som nyss så oförsynt velat brännmärka krigsministern, låter sitt språkrör räcka honom en försonande hand och supplicerar att han skall stanna qvar på sin post. Partiet inser således sin oförmåga att uppställa en krigsminister, hvilken dock mycket lättare skulle kunna beträda den bana som nu anvisats statsrådet Abelin. Det är sannt som Nyhetsbladet uppgifver att grefve Posse icke fått uppdrag att bilda den nya ministeren. Men just deri ligger ett förkrossande nederlag, både politiskt och moraliskt. Under en lång tid har han stått konungen nära, allt för nära, har icke spelat med öppna kort, har oaflåtligt intrigerat mot ministeren och tillåtits intrigera mot konungens ansvariga rådgifvare, som vid flera tilltällen fått stå tillbaka sör honom, och när nu minan, af honom antänd, sprungit, så är just han den som genom explosionen kastats högt upp i luften och ensamt fallit ned — lemlästad. Men hvarltöre har han då ej fått uppdrag att bilda det nya kabinettet? Jo, emedan hela hans anseende som politisk person tillintetgjordes af hans motståndare under debatten i Måndags och Tisdags. Med honom kan ingen derelter ingå i ministören, och ingen af honom förordad inkomma i ministeren, Det stora resultatet af urtima riksdagen hade varit, att situationen blifvit klar. Det politiskt demoraliserande sidoinflytandet är sprängdt. Äfven den stora fördelen har vunnits, att det parti som gått och gällt för att inom sig ega så rika elementer för en ministör, sjolf nödgats framlägga sitt sattigdomsbevis. Den föreställningen har brutits att det är så lätt bilda en ny konselj, och äfven den, att landtmannapartiet inom sig egde materialier till ett par konseljuppsättningar. Den afgående ministeren, som uttryckliligen begärt att den nya ministeren skulle vara bildad innan riksdagen afslutades, har nödgats låta denna begäran falla, och det