Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 6 Oktober. Visserligen lofvade jag i mitt förra bref, att i det påtöljande alls icke skrifva om politik; men hvem anade väl då att en ministerkris af den omfattning, som nu inträffat, skulle vara så nära? Derföre må det ursäktas om jag tager mig friheten kasta en blick på de sista dagarnes händelser inom vårt politiska lif. Otvifvelaktigt är att ganska få, om ens någon inom representationen, ännu på Måndags afton föreställde sig, att den utgång frågan om försvarsväsendets ordnande rönt, skulle hafva till följd att statsrådets samtliga ledamöter till konungen inlemnade sina afskedsansökningar. Oppositionen anade minst en sådan åtgärd, utan antog att endast krigsministern skulle afgå, eller att Andra kammaren skulle upplösas. Det första alternativet önskade oppositionen tvifvelsutan helst, enär om så inträffade, stod det för oppositionen öppet att framställa ministörens qvarstannande såsom ett bevis på dess åtrå att, trots de obehag som drabbat den, ändå sitta qvar. Oppositionen blef högeligen förvånad, då vid början af kamrarnes sammanträde på Tisdagen samtliga statsråden icke infunno sig i riksdagen; men denna frånvaro tyddes genast så, att statsråden sammanträdt hos konungen för att påyrka Andra kammarens upplösning. Om än en sådan åtgärd för många var oroande, tröstade sig dock oppositionen dermed, att förordnandet om nya val icke skulle medföra det resultat att den nyvalda kammaren intog en annan ställving till försvarsfrågan än den nuvarande Andra kammarens majoritet, och man motsåg således att regeringen vid nästa riksdag skulle lida ett nytt nederlag, med den påföljd att en total ministårförändring då