Göteborgsposten – 6 oktober 1871, sida 2

hela den långa, tråkiga tid som hon tillbragt i främmande land, drömt om det liksom vi drömma om en förlorad vän. Och det var borta för alltid! — Ob, huru kunde han göra det! hur kunde han göra det! utbrast hon snyftande. — Käraste Clary, du kan väl ej tro att det fanns något annat val för honom. Du känner väl det gamla ordspråket — nöden har ingen lag. So så, mitt barn, gråt ej, din far skulle ej tycka om att få se dig med röda ögon. Det var mycket orätt af honom att ej underrätta dig om försäljningen af Arden — mycket orätt. Men det är just likt Marmaduke Lovel ; alltid färdig att undandraga sig något obehagligt, tillochmed att skrifva ett obehagligt bref. — Stackars, käre pappa! Jag undrar ej på att han fann det hårdt att skrifva om en sådan sak; men det skulle ha varit bättre för mig om jag fått veta om den. Missräkningen kännes så bitter. Var det längesedan försäljningen skedde? — Omkring två år sedan. En rik fabrikant köpte godset — någon slags klädesfabrikör, tror jag. Men han har dragit sig ifrån affärerna och säges vara ofantligt rik. Han har redan nedlagt betydliga kostnader på godset och ämnar kosta på det ännu mera. — Har han skämt bort det — moderniserat det eller något dylikt? (Forts.)