verkligen mycket orätt af din far att låta dig ensam göra denna långa resa. Din tant har varit mycket ledsen deröfver. Clarissa drog en lätt suck, men det var ej tanken på hennes tants ledsnad som förorsakade den. — Jag reste mycket komfortabelt, det försäkrar jag dig, onkel Oliver, svarade Clarissa. Ingen har varit på minsta vis ohöflig mot mig. Och jag är så glad öfver att få komma hem, att jag knappt kan beskrifva det, ehuru jag under sista delen af resan plågats af en hel mängd oroliga aningar. Jag hoppas att allt står väl till — att pappa är sig fullkomligt lik. — Ja bevars, milt barn; din pappa är — sig fullkomligt lik, svarade presten i en ton som innebar att han ej sade särdeles mycket till mr Lovels beröm derigenom att han gjorde detta medgifvande. Din pappa mår bra nog; eller så bra han någonsin vill erkänna sig må. En man som ej jagar och som sällan kommer ur sängen förr än klockan tio påj förmiddagen kan naturligtvis ej begära att vara vid särdeles kraftfull helsa. Men i trots af allt detder skall nog din far lefva till en mycket hög ålder, var säker om det. — Skall jag fara direkte hem, onkel! — Ja, så godt är det. Din tant önskade att du skulle frukostera i prestgården, men der äro dina ressaker och jag tror verkligen att det är bäst för dig att du genast reser hem. Du kan sedan komma och helsa på oss så ofta du vill. — Tack, onkel. Det var mycket snällt af dig att