Göteborgsposten – 4 oktober 1871, sida 2

UHandelsunderrättelser. Sedan Englands bank d. 21 Sept. höjt sin diskonto till 3 7, efterföljdes denna räntestegring sistl. Thorsdag af en ny. Äfven denna gång skedde höjningen icke med en half point, såsom man kunnat hafva anledning att förmoda, utan i ett slag till 4 44. Man uttalar i England mycket olika omdömen om detta steg. Väl är det saunt att banken under förflutna veckan i en ovanligt hög grad tagits i anspråk af allmänheten. Sålunda minskades då metalliska valutan med 2,407,072 , medan diskonteringarne erhöllo en tillväxt af 5,055,937 Å. Men å andra sidan återgingo af sistnämnda summa genast till banken ej mindre än 2,648,000 i form af enskilta depositioner. Det har vidare hittills ansetts såsom en regel inom Englands bank att diskonton först då bör höjas, när reservens förhållande till ansvarighetssumman sjunker under 33) 46. Visserligen hade proportionen mellan dessa båda faktorer, såsom man af ofvan anförde siffror kan sluta till, betydligt aftagit, men ännu har den icke nedgått till sistnämnda belopp. Bankens metalliska förråd är, i trots af den undergångna minskningen större än hvad densamma under normala omständigheter plär vara vid denna tid på året. Englands handel på utlandet har aldrig varit så liflig och för England gynnsam som nu: Det förhållande att med d. 1 Okt. en qvartalsliqvidation inträder låter stutligen förmoda att, när denna försiggått, uttagningarne skola efterträdas af insättningar. Fanns det då, när allt detta tages i betraktande, något verkligt skäl för denna nya höjning af bankräntan? Den förtjenstsulle förf. till city-artiklarne i Times, anser visserligen den inträdda förhöjningen sakna grund i förhållandena, men kastar skulden för att den likväl inträffat icke på bankstyrelsen utan på allmänheten. Ilan förmenar att den alltjemnt pågående exporten af guld till utlandet bör utgöra en källa till oblandad tillfredsställelse. Det metalliska förrådet är nemligen, oaktadt utförseln, fullt tillräckligt säsom grundval för landets cirkulationsmedel. Utlåningen måste derför endast hafva till följd att England genom densamma erhåller en extraprofit, som snart återgår tillika med sjelfva det utlånta kapitalet. Men i stället för att låta dylika åsigter göra sig gällande, är man på väg att låta en panic inträda. Man anlitar bankens diskonteringsbjelp äfven der denna bjelp icke är af behofvet absolut påkallad, liksom ville man derigenom förhindra förstrackningarne till utlandet. Redan i följd häraf måste diskontot höjas, och ännu mera måste detta ske derför att bankstyrelsen icke kan beräkna hvilka dimensioner den gryende paniken skall antaga. Andra finansiella skriftställare bedöma ej banken lika mildt. De tillskrifva åtgärden helt enkelt styrelsens begär att förskaffa aktieegarne högre dividender, och de hänvisa till att kursen på lottbrefven i Englands bank endast på grund af den under de tvenne senaste veckorna skedda diskontoförhöjningen stigit 1 4. Med kraft göra dessa antanogister gällande att ett institut sådant som Englands bank, utrustadt med sådane privilegier och företrädesrättigheter som detsamma tillhöra, har vissa pligter att iakttaga emot allmänheten och icke får inskränka synkretsen till hvad som kan befordra egen fördel. För vår del tro vi dock att bland de många omständigheter, som föranledt banken till den tadlade åtgärden äfven ingått en önskan af sådant slag man fordrar — den nemligen att varna allmänhetenatt liksom leda dess ekonomiska steg. Sedan någon tid tillbaka hade i London utvecklat sig en fondspekulation så liflig att den knappast kan anses hafva varit sund och naturlig. Knappt hade t. ex. redogörelsen för de engelska jernbanornas verksamhet blifvit offentliggjord och visat ett ovanligt godt resultat innan en stor del af den fondspekulerande medelklassen vände sig åt detta håll. Kursen å jernvägsaktierna steg högre än hvad af dividenderna kunde rättfärdigas. Men redan vid bankdiskontons första stigning sjönk återigen kursen mera än hvad billigt var, utvisande detta att spekulationen ej utgjort kapitalplacering utan rent jobbery. Denna och de likartade spekulationerna hafva erhållit först en varning och sedan ett banesår genom de tvenne straxt på hvarandra följande ränteförhöjningarne. Nyare underrättelser om den senaste temporära försträckningen till Frankrike visa att denna ej kan komma att utöfva någon större menlig inverkan på penningställningen i England. Länet, hvars belopp olika uppgifves — 3 och 3 milliard fr. — representerar blott de summor, hvilka ännu ej inbetalts af subskribenterna på det senast upptagna franska fonderade lånet. Då vexlarne (egentligen endosserade skattkammareanvisningar) i denna form emottagas af tyska regeringen, och förmodligen ej af densamma komma att utbjudas till diskontering under de resp. 5, 6 och 7 månader, som utgöra deras omloppstid, innefatta de således ej något nytt kraf på den enskilta penningmarknaden. Skulle likväl något sådant för kortare til komma i fråga, drabbar detsamma till hufvudsakligasta delan franska firmor. I spetsen för transaktionen stå nemligen de franska kreditinstituterna Banque de Paris och ÅBanque de PaysBas, och bland konsortiets öfriga medlemmar finner man jemte en mängd franska bankirhus blott tvenne mera betydande engelska: Stern Brothers C:o samt Bischoffsheim Goldsmidt. Förenta Staternas regering har uppsagt till inbetalning d. 1 Dec. det bestämda belopp af 6 46 obl., hvilket konverteringen afsåg att inlösa, men som ej på denna väg fann afgång. Man hade trott att finanssekreteraren skulle redan nu mot ränteafdrag hafva inlöst dem, men förmodligen har han provisoriskt haft användning för guldet i striderna med -Coal Hole och häraf skulle då, såsom i förra veckoberättelsen äfven antyddes, den ovanliga företeel