Göteborgsposten – 3 oktober 1871, sida 2

Från Utlandet. England hotas af en ny storm från Irland, hvilken ej torde bli så lätt att bekämpa. På Irland bildades förliden vår en förening, kallad The Home Rule och bestående af irländare ur alla klasser, partier och sekter, parlamentsmedlemmar, magistratspersoner, advokater, prester, köpmän, egendomsegare och arbetare. Dess ändamål är att på fredlig och laglig väg af engelska regeringen utverka skapandet af ett särskilt irländskt parlament, hvilket skulle ha sitt säte i Dublin och i drottniagens namn förvalta landet. Det vill säga, att denna förening skall verka för återupprättandet af Irlands forna ställning til: England, sådan den var före Pitts tid och hvilken den store agitatorn OConnell förgäfves i ett halft sekel återfordrade, eller, såsom frasen lyder, Irlands regering genom Irland. Det program, som The Home Rule uppstält, har till författare Isaac Butt, advokat i Dublin, hvilken skildras såsom häntörande talare och talangfull skriftställare. Butts kamrat är mr John Martin, medlem af Underhuset och väl känd på Irland sedan 1848, samt förut utgifvare af tidningarne United Irishman och Irish felon. Nämnde Butt har nu äfven invalts i parlamentet och har för sina valmän öppet förklarat, att han skall med hela sin energi der kämpa för det program, som The Home Rule gjort till sitt och hvilket d. 18 Juli d. å. godkändes på stadshuset i Dublin af denna stads lordmayor och stadsfullmäktige samt delegerade från Irlands andra stora städer och en massa korporationer. Times har redan uppträdt mot dessa nya separatistiska sträfvanden å irländarnes sida och öppet uttalat, att, om de skulle kunna genomföras, Irland äfven skulle bli den brygga, som amerikanarne skulle slå öfver till England, och en härd för politiska stämplingar, de der slutligen skulle alldeles lösslita ön trån Storbritannien och af den bilda en farlig amerikansk förpost. Afven den engelske premierministern Gladstone har ansett sig böra uppträda mot de tendenser, för hvilka Butt är representant, neml. vid en fest som gafs för honom af staden Aberdeen, hvilken utsett honom till sin hedersborgare. Gladstone yttrade bl. a.: Jag har ej rätt klart för mig, hvart man på Irland syftar med ropet home rule (inhemsk regering). Det gläder mig att ur deras mun, som uppstämt ropet, erfara, hvad man icke ämnar: De ha genom sin hufvudorgan med bestämdhet fordrat, att man icke vill stympa det Förenade Konungariket. Redan detta är vigtigt. Detta förenade konungarike, som vi försökt att göra enigt såväl till bjerta som lag, skall, såsom vi hoppas, törblifva ett törenadt konungarike. Det kan härvid endast vara angenämt för mig, att den ansedde rättslärde, som nyligen blifvit vald för Greenwich (Butt), åter funnit sin väg till; parlamentet. Det skall vid sakens behandling vara af ofantlig vigt, att den förnämste representanten har der sitt säte. Sålunda öfvervinna vi här i landet alla politiska svårigheter. När vilda ider väl börja spöka, så är, liten derpå, Underhuset den säkraste platsen för deras predikande, och när den nämnde rättslärde uppträder i parlamentet, skola vi beflita oss om att grundligt diskutera frågan om the home rule. Irland har ej skäl att klaga; det behandlas tvärtom mildare och med mera undseende än Evgland och Skotland. Skotland och Wales skulle kunna ha minst lika så stora anspråk på ett eget parlament som den gröna ön. Men man behöfver blott behandla Irland etter rättvisans grundsatser, och Englands ställning skall förblifva fast och osårbar. Europa har emellertid fått en ny fråga, och den starka agitation, som irländarne bruka utveckla, skall måhända skapa i Storbritannien nationala författningstvister af motsvarande art med de i Österrike pågående. Om preussaron Karl Marz, stiftaren af Internationale, meddelar Journal des Döbats följande föga kända och derför intressanta upplysningar: Marx år född i Trier år 1818. Sedan han slutat sina studier i Bonn och Berlin, blef han år 1841 privatdocent vid universitetet i den förstnämnda staden. Året derefter utgaf han i Köln Åheinische Zeitung, hvilken snart undertrycktes af den preussiska regeringen. Sedan han nödgats lemna sitt fädernesland, begaf han sig till Paris, der han slöt sig nära till Arnold Ronge, i förening med hvilken han utgaf Deutsch-Französische Jahrbächer. Hans artiklar ådrogo sig emellertid åter den preussiska regeringens uppmärksambet, och hon begärde att den djerfve revolutionäre skribenten skulle utvisas ur Frankrike. Det var Alexander v. Humboldt, som då unnträdde sgsoam Prenssena amhud och han erhän