Göteborgsposten – 2 oktober 1871, sida 2

ligt engelskt landskap i gentlemannens ögon — och blef på intet sätt störd af hans lugna beundran. Han hade en hop tidningar och illustrerade tidskrifter kastade huller om buller på samma soffa der han satt, och sedan han rest sig upp började han likgiltigt vända på några af dessa. Det rasslande som häraf uppstod fäste Clarissas uppmärksamhet; hon blickade mot honom och deras ögon möttes. Detta var just hvad han önskade. Han hade varit nyfiken att få se hennes ögon. De voro bruna och mycket vackra, en fullkomning till i det sköna ansigtet. — Får jag erbjuda er några af dessa? sade han. Jag har en läslampa i en af mina reslådor, hvilken jag inom ett ögonblick kan tända åt er. Jag smickrar mig ej med att ni skall finna lektyren mycket underhållande men hvilken sysselsättning som helst är bättre än en lång resas enformighet. — Jag tackar för eder godhet, men jag har just ej lust att läsa i qväll; jag vill ej förorsaka er så mycket besvär. — Tag ej besväret med i räkningen. Alltsammans är gjordt på ett ögonblick. Jag skall tända lampan, och sedan kan ni göra alldeles som ni vill med läsningen. Han låste upp en sf sina reslådor, hvars inre blänkte som en miniatyrarsenal, och tog fram en lampa, som han tände och med en skrufapparat af messing fästade bredvid Clarissas plats. Derefter räckte han henne en hel hög af tidskrifter, som hon mottog i sitt sköte, ej litet förvirrad öfver denna oväntade uppmärksamhet. Han hade plöts