Göteborgsposten – 2 oktober 1871, sida 1

— — —75 — — resa hem till England under ferierna, men efter hvarje terminsafslutning erhöll Clarissa Lovel samma kalla bref från sin far, hvari han sade henne att det ej vore lägligt för honom att mottaga henne i hemmet, att han med nöje hört omtalas de framsteg hon gjorde, och att erfarna personer med hvilka han rådfört sig varit ense med honom deri, att ett afbrott i hennes studiers regelbundna gång ofelbart skulle vara menligt för henne i framtiden. De resa alla hem, alla utom jag, pappa, skref hon en gång i sin bedröfvelse. Låt mig komma hem till Arden blott detta år. Jag tycker mig märka att mina skolkamrater ej tro mig, då jag talar om hemmet, trädgården och den kära gamla parken. Jag har läst det i deras ansigten, och du kan oj tro huru svårt det är att uthärda. Och dessutom längtar jag så mycket efter att få se dig, pappa. Jag fruktar att, sedan jag blifvit stor, skall jag synas dig som en främling. På detta bref följde från mr Lovel samma svar som på många andra dylika. Det lämpade sig ej efter hans önskningar, att hans enda dotter skulle återvända till England förrän hennes uppfostran vore fullbordad. Kanhända det skulle ha mest lämpat sig efter hans önskninger, om hon för alltid stannat borta; men så långt gick han ej i sina yttranden; han lät henne blott tydligt förstå, att han ej med uågon längtan motsåg hennes återkomst. Och dock var hon glad öfver att få komma tillbaka. I sina framtidsdrömmar, hvilka voro mindre glada än unga flickors drömmar i allmänhet äro, sade hon ofta till sig sjelf att hennes far måste komma att älska henne med