Göteborgsposten – 2 oktober 1871, sida 1

sarkoster samt däckade af mindre drägtighet än 20 tons (6 sv. nyläster) från ofvan antydda distrikter fritagna från sörpligtelsen att låta märkrulla, tullpass m. m. attesteras af konsuln på inlastningsorten, hvaremot det åligger tullkammaren på sistnämnde ort att i tullpasset noggrannt anteckna hela lasten så till mängd som beskaffenhet eller, då det senare ej är möjligt, angifva hvart särskilt kollis märke och nummer. Bestämmelserna i denna traktat skulle träda i kraft d. 1 Okt. d. å. och kunna de å hvardera sidan uppsägas efter 6 månader förut gjordt til.kännagitvande. I en särskilt paragraf öfverenskommes att vidare skall förhandlas om ytterligare lättelser i nämnde kusttart. Eldsvåda. En häftig sådan utbröt natten till i Tisdags inom Lilljedahlska garfverifabriken i Sölvesborg, hvilken till en del jemte ångmaskiner ödelades. Det af ett follkomligt lugot väder gynnade utmärkta släckningsarbetet hämmade lyckligtvis elden, som hotade de ötriga sabrikshusen och staden. En andaktsbok, I dessa dagar har i bokhandein utkommit en liten bok, vid hvilken vi skulle vilja i flera fall fästa den läsande allmänhetens uppmärksamhet, neml. Några religiösa betraktelser i Göteborgs synagoga af M. k. Uenriques. Dessa betraktelser äro alla genomträngda af den högstämda, fridfulla anda, som helar och försonar. De bära alla vittne om predikantens beundran för och kärlek till naturen, denna mångfald som dock är enhet och harmoni. Han älskar att vistas derute i skapelsens stora verkstad, der Guds ande nu svätvar öfver både land och vatten; och de fridfulla intryck han der erhåller, dem vill han delgifva sina åhörare. Ingenstädes framblickar heller i dessa betraktelser denna hårda bitterhet, som gjorde den äldre mosaismen så dyster och mörk; ingenstädes framgnisslas dessa förbannelser, hvilka det Åutvalda folket i profeternas tider utslungado öfver annorlunda troende. Sjelfva den straffande Jebovah är ej den oblidkeligt strän ge Herren, som ej känner till någon försoning. Tvärtom: IIan dömer, emedan han älskar. Han dömer och straffar, för att återföra 088 från den onda vägen, för att föra oss tillbaka till fadershuset, på det vi, genom djup ånger luttrade och renade, åter må kunna blifva värdiga att upptagas i Hans nåd, att återvinna den förlorade friden. Kortligen, det är en reformerad mosaim, som vill en försoning emellan tidens anda och religionens fordringar och uttalar genom predikanten de beaktansvärda orden: Ålå bildning och religiositet, ljus och värme, förnuftet och den ädla känslan förenade föra menniskan till ett sannt lit i Gud, till ett lif, rikt på välsignelse och på ädla kärleksgerningar! En gång skall öfverallt efter striden en fridens och försoningens fest firas. Menniskorna skola ej mera skiljas åt, dertör att de ha olika religiösa åsigter, och under fridens skygd skall en bättre tid, ett skönare lit herrligt framblomstra. Ja, det är ett sådant tramtidslötte, som ligger i de reformationssträfvanden, hvilka i våra dagar göra sig gällande inom alla de olika trosbekännelserna, ty det finnes nu ej någon kyrka, der icke en stark äflan yppar sig, syfande till att, istället för de mänga olika kulterna, skapa en hela mensklighetens religion, hvilken kan i sig omfatta alla de olika skiftningarne, såsom färgspelet uppsångas i en prisma, och skall förvisa den ohyggliga forkättringen mellan olika bekännelser från jorden. — ve