Göteborgsposten – 29 september 1871, sida 1

När illusionerna försvinna ). Öfversättning. Pere Francois satt med ryggen vänd åt dem. De hade ej blifvit varse att han för längesedan låtit boken falla ur handen, Hade deras hviskningar stört honom, liksom ibland en doft af vällukt som luften plötsligt för till oss är nog för att inverka störande på oss, derigenom att den leder våra tankar in i en annan riktning? Vandrade hans tankar bort till den döda — slögo de från denna arma jord med dess korto. drömda lycka bort till de saligas fält? Trötta, oändligt trötta, blickade ögonen ut på terrassen. De blickade ut mot den plats, der en gång hennes länstol stod, och ännu längre bort, ut öfver den blomstersmyckade heden mot den, lilla öppningen mellan de gamla träden, hvarest slottskyrkans förgylda kors skimrade i solskenet. : Plötsligt hördes hastiga steg i korridoren, dörren öppnades och marquisen stod på tröokeln. Han var lika blek som den dag då han ) Forts. fr. N:o 225.