Göteborgsposten – 28 september 1871, sida 1

drottningen halshuggna; kronprinsen pinad till döds; aristokratorna afrättade genom guillotinen eller irrando omkring i främmande länder. Säkert kan ej allt detta vara sant. Marquisen skref till mademoiselle Diligny — till en och annan vän från hans glada och lyckliga dagar — men alla brefven förblefvo obesvarade. Plötsligt crinrade han sig en god kamrat i många af hans dårskaper — Gilbert Lecomte, den glade målaren. Skulle han ej bli den bäste läraren för Marion, hvars talang i teckning Pre Francois var så angelägen om att få uppodlad? Kom till mitt gamla slott, till min landtliga tillflyktsort, du vilde deltagare i många vilda äfventyr!skref marquis de Bridal till herr Lecomte, och låt oss tala om fordna tider. Jag känner mig öfvergifven; den bästa hustru på jorden, marqisinnan Bridal, är död; och min dotter är en barnslig varelse. Vi ha en prest här som är god echakspelare, och han skall hjelpa oss att fördrifva tiden. Man påstår att min Marion har anlog för teckning. Jag skulle önska att du bekräftade sanningen af detta påstående. Hon kan bli din elev, och du stannar hos mig så länge du vill. Det skall bli en liten omvexling för oss alla och kanske af nytta för din helsa. Hvad kan det nuvarande Paris ha att erbjuda dig? Och ehuru du