Göteborgsposten – 26 september 1871, sida 2

och hennes vänners blickar hvilade ofta undrando på henne. Äfcen marquisen, som kommit från Paris för att öfvervara den lilla Marions döpelse, blef så öfverraskad öfver sin hustrus utscende, hennes skönhet, då hon kom och mötte honom med barnet i sina armar, att innan han reste föreslog han att Veronica skulle tillbringa nästa vinter med honom i Paris. Huru förtjusande var ej det skratt hvarmed hon i sin lyckas fullhet afböjde hans anbud ! Ett barns födelse gör ett helt hus förändradt. Ingen mörk vrå blir längre qvar inom detsamma — ingen sysslolös hand! Oh! der fanns så mycket att älska och beundra hos detta barn — tyckte den unga modern — från de små fingrarne till arnaögonens uppslående och det första, obeskrifligt ljutva uttalandet af de båda stafvelserna mam ma! Pastorn uttryckte gin beundran högst vältaligt, och den lilla borgfröken, hvilken erhållit namnet Marion, besvarade kärlek med kärlek, log då hon blickade upp mot detta manliga, allvarliga ansigte och tycktes dela sitt hjerta mellan Påre Francois och den unga modern. Men under de salisynta och korta besök som fadern gjorde, var den lilla helt skygg och dolde sitt ansigte bland vecken af moderns klädning, Marquisen