Göteborgsposten – 26 september 1871, sida 2

— ———— ———————— mörka skuggor. Marquisen tillfrisknade — men armen förblef lam för alltid. Nödrändigheten gjorde ett slut på hans vistelse i Par.s. På hans befallning flyttades mödlemanget i hans våning till Bretagne. Han packade in sina porträtter af dansöserna med egen hand. Ej ett ord om anledningen till hans sjukdom vexlades någonsin mellan honom och haus hustru: aldrig uttalade hon ens mademoiselle Delignys namn. Med tiden började han finna att det var någonting riktigt underbart i hans hustrus uppoflrande tillgifvenhet. Han afbröt på en gång all gemenskap med Paris, och ingen af hans vänner der skulle i den man som nu skötte sitt lilla gods i denna aflägsna vrå af verlden ha igenkännt den förr så glade och fashionable mannen. En enda passion hade han i hemlighet fört med sig till sitt fädernegods — passionen för dansen och dess representanter. Han hade i kronologisk följd ordnat porträtterna af dessa tjusunde franska dansöser, på hvilkas fantastiska gestalter lilla Marion ofta med barnslig hänryckning blickade. Närmast länstolen till höger hängde den underbart sköna Capuis de Camarge, hvilken förvridit hufvudet på sjelfve Voltaire. Derefter kom den vällustiga Pröv2ostz; så den fängslande låssmedsdotten Petitpas; den eleganta Marie Salle; den förtjusande Allard,