Göteborgsposten – 26 september 1871, sida 1

När illusionerna försvinna. öfversättning. I Det är endast i Frankrike, i det tjusande Bretagne, sådana undangömda platser finnas att menniskor der kunna lefva fullkomligt afskilda från den öfriga verlden, emedan böljorna i lifvets stora flod ej nå dem. Knappt ett aflagset Borl från dessa böljor, likt susandet i skogens trädkronor, finner vägen till deras lugn. I de små eller stora bretagniska slotten, byggda i Renaissance stil, sådana Gustave Dors afbildat dem åt oss, långt från trafikens stråkvägar, qvarblifva innevåuarne från generation till geration, lika ostörda af den yttre verlden som oförsvagade till sin styrka och egendomliga i sina vanor, liksom gammalt vin i väl tillslutna källare. Der kunna vi träffa personer, hvilka genom sin egendomlighet framlocka ett leende på våra läppar eller ock en tår i vårt öga, liksom då vi upptäcka några reliker efter en kär afliden. I just ett sådant undangömdt litet slott bodde ännu vid början af detta århundrade