— — — — ————————— Sveriges handel på Turkiet. Svensk-norska generalkonsulatet i Konstantinopel har nyligen afgifvit sin rapport för år 1870, och innehåller densamma flera värderika upplysningar om medlen till att utvidga de förenade rikenas handelsförbindelser med dessa i merkantilt hänseende allt för mycket försummade trakter. Under året hade 591 sartyg från de förenade rikena, deribland blott 21 svenska, anlöpt Konstantinopel, medan t. ex. Englands flagg varit representerad af 2232 tartyg. Konsulatet fäster uppmärksamheten på att här finnes ett hittills nästan obegagnadt fält för den svenska fraktfarten, i det sädesexporten från hamnarne vid Azowska sjön och Svarta hafvet alltmera utvidgas i den mån dessa hamnar medelst jernvägar förbindas med det inre landet. Kousulatet uttrycker den förmodan, att den förmånliga fraktfarten på dessa haf mycket bidragit till den stora utveckling, norska handelsflottan på senare tid erhållit och det yttrar, mycket riktigt, att ingen anledning fiones hvarför ej samma förmåner borde komma svenska handelsflottan till del. Alltmer och mer börja emellertid de på dessa farvatten trafikerande nationer att, med engelsmännen såsom föregångare, utbyta segelfartygen emot ångfartyg. Norge har numera trenne fraktångare sysselsatta i spanmålsutförseln från dessa länder. Konsulatet tillråder Sverige att vid upptagandet af traden på denna marknad företrädesvis använda ångfartyg. Grekland och Italien, hvilka länder, det förra med 3835 och det senare med 3168 fartyg, deltaga i sjöfarten på dessa haf, sakna de mekaniska och tekniska förutsättningarne för att snart kunna tillegna sig en ångflotta. Sve: rige eger deremot alla vilkor för att i hemlandet bygga ångfartyg, och häraf böra vi begagna oss samt sålunda komma flertalet af de öfriga nationerna i förväg. De skäl, som tala för användningen at ångfartyg, äro mänga och at olika slag. Utom de vanliga motiverna — snabbare resa och i följd deraf mindre ränta på det för lastens inköp använda kapital, billigare assuransafgifter 0. 8. v. — kommer dertill att vindförhällandena i Medelhafvet och Arkipelagen äro konträra, och detta både vid ditresan och återresan, just de tider på året, då flertalet af fartyg företaga sin färd. Vidare är den spanmål, som inlastas såväl i Donaufurstendömenas som södra Rysslands hamnar, vanligen af fuktig beskaffenhet och kan således icke tåla långvarig transport. Tillfällena att på vägen förnya kolförrådet äro ytterst gynnsamma. På resa från Taganrog t. ex. dröjer klareringen