Göteborgsposten – 23 september 1871, sida 2

ring att rådhusrättens beslut härledt sig af ett missförstånd tillföljd af en tvist som Charlez haft med gin frånskiljda hustru hvarför han afven öfverklagat rådhusrättens beslut. Oaktaut dessa Charlez invändningar förklarade oliskammaren, att då Charlez af rådhusrätten förlarats oberättigadj att föra andras talan samt han dessutom varit under behandling som försvarslös, åtskilliga gånger pliktfälld för fylleri och slagsmål samt nu sednast blifvit dömd för hemfridsbrott m. m. vore han ovärdig som ombud inför rätta för andra personer. — Charlez anmälde genast missnöje. Grafstöld Med förut omnämnda qvinspersonen Bothilda Andersson, hvilken Tisdagen d. 12 d:s tillegnat sig en å en graf på Nya kyrkogärden utlagd blomsterbukett, företogs i Thorsdags åter förhör i poliskammaren. Andersson vidhöll sin förra uppgift att hon ej haft för afsigt att stjäla buketten utan endast velat lukta på blommorna. Af trenne inkallade vittnen hade ett vittne sett då Andersson tagit blommorna från grafven samt genast gömt dem under sin klädningskjol, hvarefter hon skyndsamt aflägsnat sig, hvartör vittuet sprang efter och tvingade henne framtaga blommorna, samt de båda andra vittnena att Andersson aflägsnade sig 30 å 40 steg från grafven och att då de på tillrop af det första vittnet kommo fram till stället höll hon buketten i ena handen. Den vidare ransakningen öfverlemnades till rådhusrätten och tilläts Andersson att under tiden vidtas på fri fot. Utdömd boning. Sundhetsnämnden har dessbättre på senare tider börjat taga itu med och till poliskammaren låta anmäla åtskilliga sådana vinningslystna och på fattigdom ockrande personer i stadens förstäder, hvilka uthyra derstädes belägna eländiga kyffen som icke utan största fara för lifvet kunna bebos af menniskor. I början af veckan inkom sålunda till poliskammaren en så lydande skritvelse: Till poliskammaren i Göteborg! Med anledning af Sundhetsinspektorens anmälan att ett i skomakaren L. Ekmans hus ner 17 litt. G. i 12:e roten i Redbergslid på nedra botten åt gårdssidan liggande rum, hvilket Poliskammaren på grund af Snuodhetsnämndens skrifvelse af d. 21 April 1870 förbjudit egaren att utbyra i då befiutligt skick, fortsarande begagnas till boningslägenhet och personer der ligga om nätterna, oaktadt ingen synlig förändring eller förbättring blifvit vidtagen, får Sundhetsnämnden anhålla att Poliskammaren ville vid vite förbjuda skomakaren Ekman att uthyra nämnde rum. Göteborg d. 18 September 1871. På Sundhetsnämndens vägnar: A. Kullberg. På grund af denna skrifvelse var Ekman till i Thorsdags inkallad till poliskammaren och begärde då att åtminstone få använda det ifrågavarande rummet till kök, hvilket dock, tillföljd af dess usla beskaffenhet, icke kunde medgifvas, utan förbjöds Ekman vid 25 rdr vite att vidare utbyra rummet vare sig till kök eller boningslägenhet. Eldsvådan å Majberget. I går företogs förhör i poliskammaren med anledning af den i Onsdags morgon vid 9:tiden timade eldsvådan i sjömannen Olof Carlssons och klamparen Olof Olssons tvenne boningshus under n:r 163 i Majornas 1:ste rote, hvilken eldsvåda, såsom förut omnämnts, hade tillföljd att taket samt öfra våningen till Carlssons hus uppbrunno samt vinden och en del af öfra väningen till Olssons hus mycket skadades, Sjömannen Carlsson sade sig icke ha någon kännedom om eldens uppkomst, enär han tidigt på morgonen gått till sitt arbete, men hade hört uppgitvas att elden skulle ha börjat å hans vind. Huset hade han försåkradt i Städernas allm. brandstodsbolag för 1800 rdr, men hade sedan assuransen togs kostat på det ytterligare 1500 rdr. Af sin lösegendom, som icke var assurerad, fick han endast något möbler räddade, hvaremot alla å vinden förvarade kläder m. m. blefvo lågornas rof. Klamparen Olsson hade älven tidigt på morganen sått till sitt arbete och visste intet om eldens uppkomst. Han hade sitt hus försäkradt för endast 2200 rdr i ofvannämnda bolag, oaktadt det kostat honom 5000 rdr. Hade icke heller någon försäkring å lösegendom, som till största delen gick förlorad. På tillfrågan förklarade våda husegarne att orsaken hvartör de icke haft sina hus fullt försäkrade vore den att husen omöjligt kunde tåla vid de ständiga tillskotten som under senare åren utskrifvits at meranämnda bolag. Olsson hade haft sin lösegendom försäkrad i Jönköpingsbolaget i 11 år, men hade måst upphöra dermed tillföljd af de stora tillskotten. Åtskilliga af hyresgästerua voro äfven inkallade till förhöret, men de flesta af dem hade dock intet at vigt att upplysa. Ingen af dem hade någon losorelörsakring, hvarigenom de flesta ledo ganska kännbara förluster. Klamparen Barkman, som bodde i öfra våningen af Carlssons hus, hade så fort han fick vetskap om att elden vore lös i huset med en spann vatten sprungit upp på vinden, men kunde dock ingenting uträtta enär elden slog honom i andigtet. Han bemärkte emellertid att det brann starkast i trossbottnen till vinden invid pipan till köksspisen. En hustru Carlsson, som bodde i ett hus midt emot, observerade att det bräude i väggen till Olssons hus, men att lågorna slogo ut från gafveln i andra våningen till Carlssons hus. På grund af de erhållna upplysningarne är det antagligt att elden uppkemmit antingen derigenom att gnistor från någon skorsten fallit ned mellan vretrummet till båda husen, hvilket vretrum endast var 3 å 4 tum bredt, samt der antändt en af väggarne eller ock att kökspipan i Carlssons hus varit bristfällig så att gnistor antändt trossbottnen till vinden. Poliskammaren förklarade, att då det blifvit upplyst att eldsvådan med säkerhet uppkommit gevom olyckshändelse, den hållna undersökningen icke föranlede till någon vidare åtgärd.