Göteborgsposten – 19 september 1871, sida 2

I nedersta kaoten af brefvet var af fruntimmershan d med liten stil tillagat: Res skyndsamt till gubben på Airismaa! beder Anna P. Hans hjerta klappade utan måtta oeh dref blodet upp i hans ansigte ända, till hårfästet, under det han läste dessa ord. — Är jag galen, eller hvad skall allt detta betyda? mumlade han och stirrade än på msgistern och än på baronen, liksom de i hast hade blifvit förvandlade till underdjur. — — Herr baron, utbrast han slutligen; en enda fråga om ni tillåter; hvad heter er fröken fästmö? — Cornelia van der Loo, från Antwerpen, svarade denne förvånad. — Cornelia! Herre min Gud! kan ni förlåta mig all min bitterhet emot er? — Jag har ej märkt någon bitterhet .... — Min bäste herr baron, jag tyckes vara dömd att i dag vara ohöflig mot en så älskvärd värd, återtog Michal, men ni måste förlåta, att jag nu redan tager afsked. Ett bref af högsta vigt och som jag varit nog ohöflig att läsa i er närvaro, kallar mig ögonblickligen härifrån och dessutom skulle jag i afton endast vara ett odrägligt sällskap, mitt hufvud är alldeles förvirradt. Efter många förbindliga afskedsord å ömse sidor, återvände de båda vännerna Jouhten, och Utopisus till gästgifvargården.