I finska Skärgården ). Originalberättelse af Adalbert Lamberg. Den unge främlingens okonstlade och lugna sätt verkade ovilkorligen lugnande äfven på Michaöl, som snart insåg huru opassande han hade uppfört sig mot en person, som ingalunda uppsåtligt gifvit honom någon anledning till ovilja, utan tvärtom; och, fastän med möda, öfvervann han dock sin förbittring och i det han räckte honom handen sade han: — Jag ber er förlåta häftigheten i mitt svar; jag var försänkt i sorgliga tankar och mina ord voro förhastade. — Här behöfs ingen förlåtelse, sade den främmande och räckte honom äfven sin hand. Jag befinner mig sedan två dagar här alldeles ensam med min Jeppe, sysselsatt med att förgäfves vänta på en person, med hvilken jag här på stället skall uppgöra en affär. Ännu har ingen hörts af och jag kom just från stallet, der jag affärdit ett ilbud till Åbo med bref för att få veta orsaker till detta dröjsmål, då jag fick se er sitta här alldeles en sam. Jag ausåg er genast vara en resande från gästgifvargården der borta, försatt i samma fördömelse som jag — att vara ensam är nemligen för mig en fördömelse — ) Forts. fr. N:o 214.