Göteborgsposten – 19 september 1871, sida 1

Man klingade, drack och pratade snart om andra mera likgiltiga ämnen till Michaöls stora belåtenhet och han hade redan med Bacchi välvilliga tillhielp till någon liten del försonat sig med sitt öde för tillfället, då hans värd sprang ujp från gräset och visade utåt landsvägen. — Se der kommer ändtligen en resande! Det är troligen den, som jag väntar. Det vore väl det, ty det var verkligen nu på tiden och jag hade bestämdt annars åter rest hem, om icke ni varit sänd af försynen hit, för att dela min enslighet. Om ni ingenting har deremot, vilja vi skicka betjenten upp, för att bedja den resande komma hit, kanske han annars avser det vara försent i qväll. — Deri gör ni fullkomligt rätt och det är också nu på tiden att jag lemnar er åt edra vigtigare sysselsättningar. — Visst icke; i qväll komma ju ändå inga affärer i fråga. Betjenten afsändes till gästgifvargården, men återkom snart med det besked att den resande hade sagt sig ingenting i affärer ha att uträtta med herr baron Blodhjelm . — Nå, så bed honom då i alla fall komma hit och smaka på vår bål, ifall han har tid och icke är för trött, menade baronen i sin gästvänliga ifver och under inflytande af sitt uppsluppna lynne. — Ser ni fortsatte han vänd till Michal, jag tänker sälja, eller rättare har redan sålt detta ställe och det är på den nye köparen jag nu väntar. Det ligger alldeles för långt aflägset för att kunna skötas ifrån Granboda och att öfverlemna det åt underhafvande helt och hållet, det