Göteborgsposten – 16 september 1871, sida 1

JO, Jag alter deskomera vid smorgasbordeb: Göteborg d. 16 September 1871. Väderlekstelegrammet af gårdagen från pariserobservatoriet till härv. handelsförening angitver, att stormbyar synas gå mot Skotlands kuster och Norge. I går på morgonen var lugnt vid måttlig vind från NO. i Nordsjön. Emigrationen, Med postångaren Kollo, som i går afton afgick till Hull, medföljde 258 emigranter för vidare befordran öfver England till Amerika. Korvetten Gefle, chef kommendörkapt. J. U. G. Ameen, som d. 9 d:s afseglade från Portsmouth, anlände hit igår på f. m. och ankrade på Elfsborgssjorden. Korvetten kommer att qvarligga härstädes ett par dagar och afgår derefter till Karlskrona, der den skall afrustas och afmönstras. Riksdagens Försvarsutskott. Vid i går företaget val at ledamöter i försvarsutskottet blefvo dertill utsedde inom Första kammaren: frih. Axel Adelsvärd, generallöjtn. J. M. Björnstjerna, frih. Louis de Geer, s. d. statsrådet von Ehrenheim, frih. Fr. von Essen, bruksegaren G. de Mare, bruksegaren Montgommery-Cederhjelm, possessionaten frih. C. S. von Otter. bruksegaren Casimir Petrå. häradshöfdingen J. G. von Sydow, grelvo af Ugglas och öfversten Wijkander, samt inom Andra kammaren: Johannes Andersson i Ryssbyn, hr Per Engman, irih. John Ericson, br J. E. Johansson i Fornebyn, hr Carl Ifvarsson, hr Emil Key, hr Nils Larsson i Tullus, kapt. Mankell, hr Sven Nilsson i Österslöt, hr S. F. Noren, gretve Arvid Posse och hr Viktor Rydberg. Det är således på dessa herrar och svenske män, på det förberedande utlåtande, hvilket af dem kommer att afgifvas, som i icke ringa mån skall bero vårt fosterlands framtida öde! Vid granskning af namnen på denna vallista visar det sig att Första kammaren varit trogen den grundsats, kammaren alltid töljt, att låta äfven andra meningar än den som fullt öfverensstämmer med majoritetens uttala sin åsigt vid ärendenas beredning. Man finner sålunda bland denna kammares delegerade, vid sidan af den nitiske och med hög militärisk bildning utrustade förkämpen för regeringens förslag hr J. M. Björnstjerna, män af de fem reservanternas antal, hrr de Geer och Wijkander, samt exempelvis hr Montgomery-Cederhjelm, hvilken i åtskilliga punkter vid sistlidna riksdagen skiljde sig från pluralitetens åsigter. Annorlunda har Andra kammaren handlat. Usskottsledamöterna från denna afdelning af riksdagen utgöra alla kött af 106-männens kött och ben af deras benom. Fackkunskapen är här representerad af hrr John Ericson och Julius Mankell, hvilkas militära insigter allt för mycket, frukta vi, nödgas ackommodera sig efter deras politiska åsigter. De speciella kunskaper i ämnet, som innehafvas al t. ex. hrr Gripenstedt, Mannerskantz, E. V. Almqvist och af Schmidt, hafva deremot blifvit lemnade obegagnade. Tillochmed ryttmästare von Geijer, hvars uppfattning annars i åtskilligt närmar eig Andra kammarens majoritet, har tått vika tör att de militärorganisatoriska egenskaperna hos hr Johannes Andersson i Ryssby, hr Per Engman eller hr Johansson i Forneby skulle komma till sin rätt. Icke ens åt hr Kallstenius, den i indelningsverkets kamerala sida väl förfarne mannen, upphofsmannen till det medelvägsförslag som på sin tid ansågs bäst tillfredsställa alla billiga fordringar, har denna kammare kunnat inrymma en plats. Bland de valda förekommer äfven en af Göteborgs stads representanter, hr Viktor Rydberg. Det vore att beklaga om meningen med detta val skulle vara att begagna ett namn, vid hvilket man är vand att fästa begreppet om ideala sträfvanden, såsom en af de skyltarss bakom hvilka den gröfsta egennytta, som hittills framträdt i vår riksdagshistoria, söker dölja sig. Men der påtråffas vidare ett namn, som säkerligen hos många med oss väckt bestörtning, hr Nils Larssons i Tullus. Vi misskänna icke den välvilja, som velat utplåna intrycket af det sorgligt ryktbara yttrande hvilket af denne man fälldes vid 1867 års riksdag. Men ett faktum är att detta uttalande, äfven i sin justerade form, häntyder på möjligheten af att det för svenske medborgare skall, i anledning at en beskattningsfrågas utgång, kännas hkgiltigt om hans fädernesland benämnes storfurstendöme eller konungarike. Ålven under frihetstidevs mest förderfvade partistrider skulle dessa ord väckt så obehagligt uppseende att talaren troligen deraf kännt sig manad att draga sig tillbaka i privatlifvets lugn. Hr Nils Larssor har icke erfarit en sådan maning inom sig, och ännu besynnerligare är att såväl komittenter som medrepresentanter icke funnit den genom orden uttryckta tanken utgöra hinder för särskilta utmärkelser. Ett sorgligt tecken, synes det oss, derpå att organet för uppfattning af det för fosterlandskänslan sårande på mer än ett håll saknas! Den utgång, utskottsvalet inom Andra kammaren erhållit, är i åtskilliga hänseenden nedslående för den, som anser att bevarandet af fäderneslandets sjelfständighet möjligen kan