Göteborgsposten – 15 september 1871, sida 1

I finska Skärgården ). Originalberättelse af Adalbert Lamberg. Midt emot honom, ett stycke ifrån landsvägen, låg er vacker hvit byggnad, inbäddad i löfskogen. Dess fönste voro höga och luftiga och en frontispis med tre fönster lufter gaf åt densamma utseende af en treflig, beqväm her: regårdsbyggnad. Genom en stor grind mellan två stenpelare förde en väl underhållen väg dit upp och tuktade pilträd bildade en vacker all ända fram till gården, son gränsade intill trädgården, hvars blomsterrabatter och frukt träd tydligt syntes från bänken der han hvilade ut. — Det var ett sådant der paradis, jag ibland drömde mig, sade han till sig sjelf. Hur skulle jag icke hafv: tackat min Gud att få arbeta, som en slaf, för att i et sådant bem njuta lönen för mina mödor vid hennes sida! Nu kom värdinnan och anmälte att supån var serverad och han gick in på sitt rum för att intaga den Det var för tidigt att ännu gå till sängs och han gick åter ut. Då just nu en barbent piga med fladdrande hår sprang öfver gården, uppehöll han henne och frågade? — Hur heter den der egendomen, der midtemot? — Muistola! svarade hon och sprang vidare. ) Forts. fr. N:o 213.