Göteborgsposten – 14 september 1871, sida 3

Blondin och sedan allrahelst — Niagarafallet sjelft. Det är obestridligt lättheton att härifrån billigt och hastigt -komma utomlands-, som skapat denna egendomliga ton, hvilken, eggande till ansträngningar i vissa kommunala hänseenden, haft en förträfflig och höget gagnande inverkan, såsom t. ex. i fråga om: vattenoch gasledningar, kajers och gators prydliga anläggning och omsorgsfulla vidmakthållande, fattigvärden och folkundervisningen m. m. Men ur rent estetisk synpunkt har åsynen af utmärkta utländska förebilder ej varit fruktbärande, snarare motsatsen. Ty — Casar aut nihil, det allrabästa eller ingenting, men helst för allrabästa pris äro våra nihilisters valspråk n:r 2. Derftöre står det också, noga undersökt, rätt tarfligt till med vissa förhållanden i vår (ej minst af oss sjeltva!) så beprisade stad: vi ha en teater, som i dagarne säljes på utmätningsauktion, ett badhus der man så godt som måste stå i kö för att komma åt ett varmbad af vanligaste sort, ett fisktorg med magnifika granittrappor och fisken liggande i tumshög smuts, ett sjukhus placeradt tätt invid kolossala gödselupplag och i Trädgården en fontän i bakelsefatsstil och till råga på allt — utan vatten. Till ersättning för dessa yttre obehag, har man det så mycket beqvämare inom hus, hos sig sjelf. Lyxen härstädes i dekorering och tapetsering har blifvit ett ordspråk och erkännas måste att ej sällan härmed förenar sig en förfinad, verkligt god smak, som hellre sparar något på förgyllningarne och sidenöfverdragen för att kunna erbjuda ett målaingsoch skulpturgalleri i smått, allt detta till någon fromma för konsten och bildningen inom ett samhälle, hvarest de enbart merkantila intressena eljest skulle alltför hårdhändt gripa omkring sig. Men i ett annat hänseende verkar detta rikedomens behof af och förmåga att anskaffa de mest förfinade njutningar ej så välgörande: vi mena i fråga om de beryktade göteborgska kalaserna. Det är bekant, att den svenska gastronomien omfattar bordets njutningar, sammanförda från snart sagdt alla länder. Ioom vårt samhälle torde, om vi så få yttra 08s, den raffinerade njutningens vextrait, ha nått höjden af sin bouquet. En Göteborgsmiddag af prima sort förenar det franska, det engelska, det tyska köket, ja, alla möjliga kök: den äkta sköldpaddan får lika litet saknas som blomkål från Algier, den engelska fårsteken och salladen å la frangaise, gåslelverpastejen och maccaroni au naturel, oranger och ananaser, bananer och pisangfrukter. Och vinerna sedan: sherryoch portviner, rhenska och sauterneviner, bordeaux-, bourgogne, champagne, constantia och tokajer, ingenting får fattas... och sist vid kaffet minst tjoget af olika sorter likörer. Alla dessa herrligheter till middagen kunde väl passera, men ej sällan figurera de äsven på de stora supgerna. Hvad matsmältningsorganerna böra finna sig bra af, att vecka efter vecka under hela säsongen digerera ostronpastejer och champignonomeletter långt efter det midnattens gastar spökat ut och smält bort som en dimma för den uppgående vintersolens strålar! Den genuine gör derföre tidt och ofta då sommarsolen glöder, små helsotripkar till Ems och Karlsbad och det torde sällan slå fel att han vid afskedet från helsokällan af sin läkare får en varning så här lydande: Min herre, hvad ni gör, så akta er för de svenska supgerna! Aktar han sig månne? Ni kan ju jelf göra era observationer under den etunlande säsongen. Vinkännare ex professo skulle han med ett sublimt lugn kunna nedstiga i furst Meternichs källare i Schloss Johannisberg och ned modererad beundran läppja på ett glas af le vin des Potentats, tyst tänkande för sig jelf: Ja, det här är nog utmärkt men. ch detta men drista vi oss härvidlag utyda så här: ... men, jag har några buteljer emma i min källare i Göteborg, som jag inte ille byta bort mot detta! Detta hindrar dock ej att mången dylik egare f all lifvets komtort: af en präktig våning, kipage och vinkällare med Metternichsviner, å han någon gång hedrar restaurationer eller asåer med sin närvaro låter med god smak udra i sig tarfliga viner, kaffe af korn eller koria och holländska likörer, fabricerade vid ågon af Göteborgs bakgator; att han, som är an att bugande betjenter och kontorsvaktästare lystra till hans minsta vink låter hunsa pp sig af oförskämda öfvereller underkyare. Ja, nog är detta underligt, men ... — jen? — Men iden genuine tillhör vanligen Pt slags folk, som silar mygg och sväljer ameler. Nå, än den genuina göteborgskan då? b, det är något helt annat, hon är alltid — lmirabel! Handelsunderrättelser.