Göteborgsposten – 14 september 1871, sida 2

tÅFDHAÅUMCS deputerade kammare. Grefve H henwart kan nu skrida till genomförandet sin plan och i enlighet med denna framlägg Örder för riksrådet sina lagförslag i riktning af lisinskränkning i riksrådets lagstiftningsområc h och en utvidgning at de enskilda ländern. politiska sjelfständighet; det tysk-centralisl en Systemet är nu säldt; och tidpunkten för or vid nandet af de olika nationaliteternas fordrings ch på basis af jemlikhet och vi kunna äfven säg da billighet är nu inne. Man kan ej förvåna öröfver om de chechiska organerna högljudt u Its tala sin tillfredsställelse öfver denna sakerna re utgång. Det är onekligt, att czecherna lid, ej så litet som nationalitet af att äfven inor sina egna gränser vara en föga eller intet be tydande faktor. Tjenstemännen voro tyska ifrån kejsarborgen ned till den lägste skatt skrifvaren. Universitetslärarno föreläste p. va tyska. Ända tills för c:a tio år sedan fann nsdet blott tyska teatrar i Böhmen, och änd: iltills i fjor måste czecherna sjelfva genon a statsunderstöd bidraga till den tyska teaterns i Prag underhåll, fastän de aldrig satte sin fo der. Men det har egentligen varit skatterna som nedtryckt dem. De kunde ej vid riks. rådet frambära sina tankar derom och få bördorna jemnare fördelade; ty der hörde man ej deras stämma, utan skrattade ut dem, hvarför de också höllo sig derifrån. Genom den orättvisa beskattningen har Böhmen, ett af vår verldsdels fruktbaraste länder, en riktig fruktoch blomsterträdgård, i många delar blifvit ett fattigt land. Tyskarne äro burgna, de dumma czecherna äro fattiga; och i Böhmens hufvudstad bor den egentliga czechiska befolkningen i de armodsfullaste qvarteren och blicka naturligtvis med harm och afund upp till de palatsqvarter, der tyskarne, som slagit under sig all handeln och penningeaffärerna, ha sina yppiga hem, verkliga slott, vid hvilka czechiska adelsslägter fordom hade sina namn fästade. Genom den af grefve Hohenwart atsedda inskränkningen i riksrådets lagstiftvingsområde måste de olika provinsernas landtdagar komma i åtnjutande af ett motsvarande större inflytande. Czecherna skola nu i Böhmen och Mähren kunna sjelfva taga sina landsangelägenheter om hand och sålunda kunna återupprätta sin nationalitet samt återställa en för länge sedan till törmån för en i det hela främmande minoritet rubbad jemnvigt. De czechiska planerna syfta högre, och det gör en godt att i dessa dagar, då man synes med den råa maktens hammare såväl uppifrån som nedifrån vija krossa nationalitetsafseendena och återinföra det fördömelsevärda eröfringssystemet eller grunda en flack kosmopolitism, höra vingslagen från en nyss frigifven nationalitets örn, hvilken svingar sig upp ur buren, för att bada sig i frihetens luft. En Rieger, czechernas hutvudledare, säger nemligen med denna kraftiga entusiasm, som gör honom så mäktig bland sitt folk, likasom Deak var och är bland ungrarne: Vi czecher anses af den öfriga verlden för råa och obildade. Europa känner ej vårt tungomål, våra protester nå ej dess öron; medan deremot våra undertrycRgares påstående fattas och förstås af alla. Men, hvad värre är, våra förtryckare ha till det väsendtliga rätt. Vi äro okunniga. Men det är icke vårt fel. Alla bildningsanstalter och bildningsmedel ha varit tyskarnes egendom. Den högre bildningen har varit deras monopol; och under det att de tyska folkskolorna väl tillgodosetts, ha våra fört ett skenlif, der de funnits. Härigenom har det varit en naturlig sak, att vårt folk förblifvit okunnigt i jemnbredd med tyskarne. Genom denna sin okunnighet är det sånget i presterskapets band och vidskepligt. Det går tillbaka, det sjunker ned; under det att det tyska elemen tet stiger allt högre. Vår nationalitet skulle till sist utplånas, om detia finge fortfara. Men det vilja vi ej tåla. Derför måste vi skaffa oss undervisningsmedel och göra czechiskan fullt jemdördig med tyskan. Vi måste upprätta czechiska skolor, czechieka universiteter, tör att fostra fria, czehiska medborgare, för att skapa fosterländska czechiska tjenstemän och en skara af czechiska dignitärer, hvilka kunna direkte till Böhmens konung frambära sitt tolks önskningar. Sådant är ungefär det program, som de czechiska hufvudledarne uppställt. Det innefattar helt enkelt deras nationalitets pånyttfödelse; och man kan, om man vlll vara opartisk, icke förneka, att de ha rätt i sina ordringar och att deras planer kunna innebära ett framtidslöfte at stor betydelse. Vigigt är dock, att dessa män icke förspilla om eger genom att öfvermodigt begagna den ch å sin sida bli förtryckare. Den seghet ch klokhet, de hittills lagt i dagen, låta hopas, att de icke skola i triumfens dagar förora besinningen. For öfrigt ha de ännu svåra strider att itkämpa, och den regering, som lyckats föra akerna till deras närvarande läge, skall beöfva hela sin energi och sin fasta öfvertyelse för att kunna besegra de återstående vårigheterna. Tyskarne känna sig naturligtis ytterligt förbittrade öfver att nöngas se itt hittills innehafda större inflytande hota ned att slippa dem ur händerna. De hafva erför nu till en början företagit sig att prode estera mot valens utgång i Mähren, hvilken di om bekant är den asgörande. De påstå neml., se tt deras motståndare endast segrat genom tt insmuggla tre domherrar från Olmätz i allistorna och genom att dessutom utöfva en je 11.1.2323333 31 — t n