Göteborgsposten – 14 september 1871, sida 2

NB OM a. lIoljande: Jag hörde i går en tysk af oklanderlig pat; stism göra några anmärkningar med anledning zdt Sådandagens firande och det privata tadel mot fra j männen hvaraf detsamma i allmänhet åtföljts, märkningar hvilka borde stå tryckta ej i en enge utan i en tysk tidning. En tysk utgifvare ski dock måhända ogerna säga sina prenumeranter de och alla deras landsmän i ett afseende äro I deles galna — ett afseende i hvilket han dessut sjelf ej torde hysa fullkomligt sunda åsigter. F. hållandet är nemligen att tyskarne ha fått för va att underskatta fransmännen i sådan grad att de ten — lättsinne och fåfänga — hvilka man så ger tilldelat den franska nationalkarakteren redan t. kas lika mycket tillhöra många af de tyskar hvil ) funnit ett nöje i att kriticera densamma som fral nI männen sjelfva. Hvarje tysk krämare anser sig a rt verlägsen hvarje fransk poet; hvarje tysk stude .sSer ned på hvarje fransk professor såsom på en v relse dender är honom ofantligt underlägsen. nd De känna ingenting om Tyskland, kan m. . så höra en tysk med bristande uppfostran säga, du åder det vi känna Frankrike fullkomligt. 3e Man vill ej gerna svara en sädan person: D är fullkomligt sannt att grefve Bismarck känn Frankrike och att general Moltke känner den fra e, ska armen; men hvad er beträffar, och många edi a-gelikar för öfrigt, så har ni aldrig varit öfver grär le I Sen, ni kan ej tala franska och ni har ingen rikti uppfattning af den franska karakteren, hvari lät sinne ingår såsom en beståndsdel, men hvilken c Nn säsom ni föreställer er, består af lättsinne utesli 8. I tande. t Den stora massan af fransmän tänker mer: känner mera och talar helt visst mera än den stor massan af tyskar, och man behöfver blott se på in a f nehållet i de sista tolf numren af de förnämst h sranska tidskrifterna för att finna att fransmänner sastän de börjat något sent med den saken, verkli g gen i närvarande stund egnar ganska stor uppmärk samhet åt tyska angelägenheter. De 300.000 fångar hvilka för en tid sedan befunno sig i Tyskland skola ej ha varit der alldeles förgäfves. De ha hel säkert medfört tillbaka till Frankrike riktigare före ställningar om Tyskland än den tyska invasionsar mån, som endast såg framför sig en hjelplös, ned tryckt befolkning, kunnat medföra tillbaka till Tysk: land om Frankrike. Det är derföre mycket möjligt att den tid kan komma då tyskarne, såvida de fortfara att hysa samma åsigter som nu äro rådande bland dem med afseende på franskt lättsinne, fransk okunnighet, fransk fåfänga och särskildt fransk passion för la gloire, skola befinaa sig i afseende på kännedomen om sina grannar ungefär på samma ståndpunkt der fransmännen vid början af sista kriget befunno sig. Hvad beträffar la gloiret, så äro tyskarne i stånd att smälta huru stor portion deraf som helst. Hvarje årsdag af en tysk seger firas, telegrafledes och på annat sätt, af hans majestät kejsaren, hvars benägenhet att begagna sig af telegraftrådarne i fred som i krig är oföränderlig. Årsdagen af slaget vid Mars-la-Tour medförde det oundvikliga kejserliga telegrammet. Två dagar senare utkämpades ånyo striden vid Gravelotte i ett telegrafiskt meddelande från hans majestät. Nu är det naturligtvis ej kejsarinnan Augusta som erhåller telegrammerna. De äro adresserade till den ene eller andre utmärkte befälhafvaren som deltog i farorna af den strid, på hvilken telegrammet har afseende. Jag har ännu ej sett de telegrammer som afsändes med anledning af Sedan; men årsdagen af denna stora seger kan ej gerna ha undgått att firas äfven telegrafiskt. Den skulle högtidlighållas i hvarje stad och by i Tyskland, och jag har sjelf varit vittne till huru den firades i en liten stad under borgmästarens fredliga presidium. Bössskott afskötos vid åtskilliga tider på dagen; i skymningen upptändes en lusteld på en kulle, och senare på aftonen var en bankett, hvarvid gästerna helt tysta drucko ischampagne och lyssnade till de ingalunda lifgifvande tonerna från en musikkår. Om en fransman kunde ha bevittnat detta melankoliska firande af en glädjefest, skulle han ha utropat att Frankrike vore hämnadt. Men det gick helt olika till i Köln samt andra stora städer, och man har beräknat att lika mycket krut i går bortsköts i saluter som det hvilket bortsköts vid Sedan under striden d. 1 September. Här vill jag anmärka att striden vid Sedan, lika litet som den vid Beaumont, hvilken hölls två dagar förut, varit föremål för festligt firande; det är resultatet af de tre dagarnes strid — kejsarens öfverlemnande af sin person d. 2 Sept. — som i går i hela Tyskland firats. Utgifvaren af National Zeitung har på sitt sätt firat händelsen lämpligt nog genom att i sin följetongsafdelning intaga den längsta och mest fullständiga berättelse om slaget vid Sdan som ännu varit synlig. Författaren, hr Hassel, var under kriget anställd vid kronprinsens högqvarter, och den berättelse han nu meddelade om det stora slaget är ej en reproduktion af hans första hastigt hopskrifna och för ögonblickligt offentliggörande bestämda berättelse, utan ett alldeleg nytt arbete, grundadt dels på hans egna anteckningar, dels på de upplysningar som han erhållit af generalstaben och officerare som deltogo i striden. Äfven de som läst alla andra hittills utgifva berättelser om slaget skola i den af hr Hassel utgifna finna mycket som är värdefullt och nytt. De skola deri äfven finna den exakta ordalydelsen af det bref, genom hvilket kejsar Napoleon gaf sig fången åt konung Wilhelm. Jag skulle kunna citera åtminstone fem olika versioner af detta bref. Den första som sattes i omlopp straxt efter slaget innehöll ett betydligt fel, som dock ej tycktes ådraga sig stor uppmärksamhet på den tiden. Nayant pas su mourir i stället för nayant pas pu mourir-v, började det — och, i sanning, om kejsaren hade-vetat att dö torde det ha varit bättre både för honom och hans dynasti. Vidare finnas några versioher som låta honom beklaga sig öfver att han ej kunnat finna döden vå la tåte de mes troupes; andra med mera noggrannhet au mllieu de mes troupes (eftersom kejsaren ej hade något befäl vid Sedan). Slutligen uppgifves han af några ha skrifvit Je dåpose mon 6p6e aux pieds de votre Majestö-. En engelsman, som utgifvit en beskrifning om Sedanslaget, uppgifver att han användt följande omöjliga ras: Je depose mon ep6e å votre Majeste. Den rerkliga ordalydelsen i kejsarens bref synes ha vait: -Mon ieur mon fröre! Napyant pas pu mourir u milieu de mes troupes, il ne me reste au a, renettre mon epee entre les mains de votre Majests. Je suis, de votre Majeste le bon frere, Napolbon. För mången kan det synas vara af föga vigt, wvilka ord kejsaren använde. Det kan dock vara ntressant att se huru många ohistoriska versioner om öfver ett enkelt historiskt bref kunna uppkomma slott under loppet af ett par månader. 0