Göteborgsposten – 13 september 1871, sida 2

2 ——n— 27 — aa a 91 P11. 90U PY DH Hatre 6 d.; öfriga sädesslag fasta. — Liverpoo! d. 11. I dag omsatts 14,000 bal. Bomull vid mat: marknad. Middl. Upl. noteras 97, d. — — landelsunderrättelser. Oaktadt den summa af en och en half milliard fr., som af Frankrike till Tyskland erlagts såsom krigskostnadsersättning, blifvit dragen hufvudsakligen från Paris och Londons penningmarknader, fortsar likväl en riklig penningtillgång på båda dessa ställen. Bästa beviset härpå utgör den framgång, som de nya statslånen haft. Det amerikanska lånet på 75 mill. doll. hade nyligen fulltecknats, då samtidigt ett spanskt och ett turkiskt lån framlades till subskription. Med hänseende till utgången af det sistnämnda, känner man ännu ej mer än att detsamma, innan teckningens afslutande, noterades med 1 4 prm. Men det spanska lånet rönte ett så afgjordt gynnsamt emottagande både i Paris och London, att på hvartdera af dessa ställen subskriberades tredubbla beloppet. När resultatet från öfriga teckningsställen sammanlägges, får man en slutsiffra af nära 48 mill. Å i st. f. de begärda 63 mill., och subskribenterna erhålla således föga mer än en åttondedel af de tecknade beloppen. Ett annat bevis på den goda penningställningen i England är fondernas fasthet. Bortsedt från den momentana matthet, som alltid inställer sig i iörut befintliga värdepapper när nya effekter i mängd uppträda på sondmarknaden och som beror derpå att spekulationen i sådant fall erhållit ett nytt föremål att vända sig till, ha de flesta fonder på Londons börs snarare stigit än sjunkit i kurs. Exempelvis kan nämnas att svenska statens obligationer art 1868 nu af säljare hållas i 104. Hvad som rr egnadt att väcka sörundran, är den verksamma andel Frankrike tager i dessa finansoperationer. Utom de ofvannämnda lånen, föreligga nu tvenne andra: ett från staden Paris sida på 350 millfr. samt Suezbolagets nya obligationsemission på 20 mill. För allt synas tillgångarne räcka till och äfven provinserna träda fram med starka köperder. Äro nu dessa fakta, denna alltid beredvilliga spekulation, otvetydiga tecken på välstånd? Från Tyskland höras ständiga röster, som förmena att den finansiella ställningen i Frankrike är en såpbubbla, som vid första hårda beröring kommer att brista. Dessa varningar hafva emellertid kommit från ett håll, som icke kan anses opartiskt, Men i dessa dagar har den berömde franske nationalekonomen Michel Chevalier tagit till orda i ämnet, och hans domslut är ej fullt gynnsamt. Den punkt, mot hvilken hans kritik förnämligast vänder sig, är den nära förbindelse som inträdt mellan staten och franska banken. I Frankrike är banken kanske mer än i de flesta andra länder regulatorn för den allmänna penningställningen. Skulle dess kredit rubbas, drabbas landets kredit i sin helhet derutaf. Redan under kriget häftade franska regeringen i skuld hos banken för den enorma summan af 1330 mill. Denna siffra bar icke minskats efter fredsslutet utan tvertom ökats med ytterligare 200 mill. Och nu meddelar ett telegram att en finansiel grupp, för hvilken Frankrikes bank står i spetsen, erbjudit regeringen medel till att betaa en ny halfmilliard (den fjerde) af, krigskostnadsersättningen. I motsats till hvad förut påståtts att franska bankens sedlar i utlandet betalas med agio menar Chevalier att de tvärtom äro underkastade disagio. Han hänvisar till att kursen på London, hvars parinotering utgör 25 fr. 20, numera sprungit upp till 25 fr. 47 cent. och han förespår ytterligare stegring, såvidt icke sedlarnes tvångskurs upphäfves och liqviden med härdt mynt återupptages. Emellertid synas Chevaliers farhågor ej delas af allmänheten. De enskilta depositionerna ökas och den farligaste posten i bankens räkenskaper, de prolongerade vexlarne, minskas. Säkerligen skola ock landets rika produktiva krafter, understödda af den skickliga administration, hvarför Frankrikes bank alltid varit berömd, snart bota de fel, som möjligen blifvit begångna. Chevalier står i opposition mot de sinansiella äsigterna hos Frankrikes nuvarande ledande män, och kanske har härigenom hos honom uppstätt en benägenhet att se sakerna ännu mera i svart än behöfligt är. Från Hamburg har nyligen cen finansoperation utgått, hvilken synes vara anlagd äfven på folken i yttersta Thule. En bankir Heilbut tänker nemligen att bilda ett konsortium för sondspekulationeroch till deltagande i det Lintressanta företaget inbjuder han nu den Lutländska publiken. Det kapital han anser erforderligt, är 200,000 rdr sv. i aktier på 200 rdr hvardera och åt ett antal af 1000 personer kan han således erbjuda tillträde till konsortiet. Två tredjedelar af kapitalet skola användas till roulancefond, d. v. 8. att med denna spekulerar br Heilbut efter eget behag och i eget namn, men den återstående tredjedelen skall nedläggas i obligationer af premielän och utgöra konsortiets Loafyterliga egendom. Hans garantier utgöras af, efter hvad han försäkrar, en noggrann kännedom af fondspekulationer samt noggranna och ofta förekommande rapporter till aktieegarne om affärens gång. Det förefaller oss emellertid vara väl mycket vegärdt af hr Heilbut, när han fordrar en sådan illit af andra till hans merkantila färdigheter och noraliska egenskaper, att en summa af ej mindre än 00,000 rdr skulle af ett obekant publikum utan erkliga garantier anförtros åt honom. Efter vårt örmenande gör den som afhåller sig från det ein. BBA2 1 ..