Göteborgsposten – 13 september 1871, sida 2

i 081. så Val som det lågre, för intendenturen o sör alla dem, som i krig hafva något med ledni fgen att göra, har denna manöver i allt som rör dt vigtiga frågan, hur teorierna taga sig utipraktike varit en ypperlig skola. Från Hufvudstaden. 1 7 i i Konungen mottog i Måndags italiensk ministern de la Tour, som till H. M:t öfver slemnade de för honom utfärdade kreditivbref egenskap af konungens af Italien envoyå en traordinaire och ministre plenipotentiaire vi I i i i i 1 ntte svenska hofvet. — Statens historiska museum har nylige fått mottaga såsom gåtva af hr C. M. Guma lius en vacker hålcelt af brons, en väl bug gen flintknif, hvars blad genom flitigt begag nande blifvit betydligt nött, två stenyxor oc en sänksten, alla funna å Danbyholms oci Halstorps egor i sydöstra delen af Söderman land. a — Med extratåg anlände till Stockholn i Måndags eftermiddag de trupper, som der ifrån varit beordrade att deltaga i de nyligen asslutade fältöfningarne i Skåne. Först inträf fade kl. 3 e. m. kadetterna, Svea gardets ba taljon och norska skarpskyttekompaniet och afgingo de strax derefter till sina respektive i qvarter, gardesbataljonerna under flygande fana och kliogande spel. Vid kasernen lär man hafva beredt densamma ett festligt emottagande, i det att kasernporten blitvit klädd med löf och smyckad med fanor. Regementschefen vid Svea gardet, kommendanten samt en stor mängd af de hemvändande krigarnes arhöriga och vänner hade infunnit sig vid bangården och helsade dem välkomna. Kl 5 ankommo sältsignaleripgsasdelningarne och på samma tåg medföljde äfven drabanterna samt stabernas hästar. Senare på aftonen anlände slutligen intendenturen med en del af trossen och reservhästar. Trupperna sågo friska och hurtiga ut oaktadt den temligen tröttsamma färden, som utan afbrott fortgått från tidigt på Söndags morgonen, berättar Dagbl. — Från konstverlden meddelar Dagbl. följande nyheter: Professor Wallander har under sommaren gjort en studieresa i Westmanland och Dalarne och derifrån hemfört ett stort antal etyder och skizzer, dels crayonteckningar, dels i färg utförda skildringar ur folklifvet i dessa trakter, landskapsporträtter, interiörer och mångfaldiga figurer efter verkligheten. Innan han begagnar nägra at dessa studier till de taflor, hvilka de gifva honom anledning att måla, ämnar han fullborda en under arbete varande målning, med motiv från Delsbo socken i Helsingland, minne från föregående ärs studieresor, en temligen stor duk med många figurer, framställande ett dansnöje inomhus. Tallan lofvar att blifva ett vackert konstverk. . . Protessor Edvard Bergh har i sommar gjort en konstresa till Danmark, Tyskland, Holland och Belgien, men är nu åter flitigt sysselsatt i sin atelier och har under arbete bland annat ett stort landskap, motiv från Stäket i Stockholms skärgård, ett skogsparti med stora björkar, lugnt vatten och betande kreatur. Hr Billing, som under sommaren målat studier på Wermdön och i skärgården, är för närvaa flor bojn.. . vilja landå NOD sr des gods Iosultat af dessa sommararbeten, nemligen eti Skogsparti på Wermdön, nära Skepparholmen-, och en Sommarafton vid Bogesund, — I A.-Bl. läses: Musikverlden i Sverige har i dessa dagar förlorat en medlem, som visserligen icke åt sig eröfrat någon hög plats inom densamma, men dock kunde försvara den ganska aktningsvärda, som han innehade. Vi tala om Julius Bendiz, en inom sin genre länge omtyckt kompositör. Han föddes i Stockholm d. 18 April 1818 och arned d. 7 sistl. Sept. Sedan han i sin födelseort absolverat elementarstudierna, begaf han sig till Fr. Schneiders berömda musikinsitut i Dessau. Efter fulländade studier hos denne mästare återvände han till hemorten och försökte sig till en början i den dramatiska kompositionen; man bar från denna tid af honom en stor romantisk opera: Lurlei, oder die Fee des Rheins, hvars ouverture härstädes varit ej utan framgång uppförd, äfvensom en större ofulländad historisk opera: Die Geusen samt ett par tyska enaktsoperetter. Vidare komponerade han tre svenska enaktsoperetter: En episod ur konstnärslifvet, Lånta fjädrar samt På Gyllne citron, alla uppförda på kongl. teatern, utan att dock länge hålla sig, emedan hans talang, oaktadt routin och sakkånnedom, saknade nog dramatisk styrka, för att lyckas väcka och underhålla ett mera genomgripande intresse. Dessutom efterlemnade han en ofullandad operett samt åtskilliga orkesterverk. Äfven på den audliga musikens område utrecklade den flitige tonsättaren en ej så ringa verksamhet; man har af honom i manuskript 19 psalmer, mestadels med harmonium eller orgel, ett Kyrie, körer för synagogan m. m., och för öfrigt skref han ett ansenligt antal större och mindre sängstycken, utgifna dels här, dels i Tyskland. Mest känd och omtyckt var Bendix dock såsom kompositör af dansoch salongsmusik. Sjelf ej utan färdighet som pianist, förstod han ofta att träffa den modernt eleganta tonen med mera talang och smak än rätt många af de utländska kompositörer i denna genre, hvilkas lösliga produkter ligga på alla pianos; man märkte ej sällan den solidare musikaliska bildning han i sin ungdom erhållit. Flera ar dessa stycken (t. ex. Morgonoch Aftonbönen) lyfta sig ock till en bättre ster än blotta tidsfördritvets. Dessemellan var han outtröttlig i förtärdigandet af stundom rätt omfångsrika klaverutdrag och andra arrangementer. — Julius Bendix skall al ingen minnas med orilja, men af mänga vänner med saknad för sitt flärdfria och harmlösa väsende, sin godsinta och vänfasta karakter. Afundens, intrigens demon, som eljest så ofta plågar hemsbka tonkonstens söner, kände han blott af ryktet. Fran Utlandet. Vi ompämnde i går i korthet, att prins Napoleon, till svar på de många hätska angrepp som riktats emat han, så. oh — Ho oa tal