Göteborgsposten – 12 september 1871, sida 2

rika. Jag tycker riktigt det vore synd om en så hygglig ung man skulle komma ut bland vildar och indianer. — Kära Agneta, nog finnes der annat än vildar och indianer i Amerika, men i alla fall är jog af samma åsigt som du i hufvudsaken och det vore visst önskvärdt att han slog ur hågen den der planen, som nog endast är futtad i ett anfall af förtviflan. — Och vet du, jag önskar det ännu af ett annat skäl för din skull, sade mamsell Agneta. Du tänker ju nu i alla fall småningom draga dig ifrån minuthandeln och slå dig på partiaffärer. Hur nyttigt vore det icke för dig, om du nu i tid kunde invänja en man ef en sådan karakter, som jag tror honom ega, i dina affärer för att sedan kanske kunna hafva gagn af hans kunskaper, hvilka väl du, isynnerhet hvad språk beträffar, kan hafva god nytta af på ditt kontor? — Ågnueta, dyrkansvärda engel, du är lika praktisk och förståndig, som du är skön och god, försäkrade Xenophon, tryckte en smällande kyss på mamsell Bergs fylliga nacke och flyttade sig ännu närmare intill henne i soffan. — och med denna hemliga afsigt bör du heller icke så noga. se på, om du betalor honom litet mera än en annan vanlig karl skulle kostat dig. Du kommer sjelf att draga ränta på dina pengar och på samma gång göra en god gerning, fortsatte hon. och strök med handen smekande Calle Strömlings borstlika kindskägg. — Nej visst icke, snälla Agneta, jag skall visst icke