Göteborgsposten – 11 september 1871, sida 2

Nordiska kyrkomötet. (Forts. fr. N:o 208). Behandlingen af den andra frägan på programmet — -Sekternas ställning till Folkkyrkan och ordnandet at detta förhållande — uppsköts med anledning deraf att referenten, pastor Birkedal, var förhindrad att infinna sig. Mötet ötvergick derför omedelbart till det tredje ämnet: De ledande grundsatserna för utväljandet af kyrkoherdar. Diskussionen inleddes af D:r Kalkar, som fäste uppmärksamheten på att fria prestval voro naturliga i fria menigheter, men att förhållandet blefve något olika vid val af prest i statseller folkkyrka. Från den politiska Åvensterns sida anses presterna endast såsom embetsmän, men det blir då svårt att inse hvarför dessa skola väljas af menigheterna, när t. ex. landshötdingar och kronofogdar icke tillsättas genom val. Dea politiska högern åter lägger för stor vigt vid prestens andliga myndighet och tror sig hafva vederlagt motståndarne genom den frågan, huruvida väl hjorden bör välja herden? Man kunde enligt talarens uppfattning ej komma längre än till at fastställa några allmänna ledande grundsatser. Sålunda borde t. ex. rätten att deltaga i valet icke tillhöra den vid territoriet fästade menigheten (socknen) i sin helhet, utan blott dem, som delade folkkyrkaus tro om vilkoren för saligheten samt fullt instämde i trosbekännelsens innehåll. Pastor Mau ansåg det vid Åkosistoriella pastorater i Sverige följda sätt för utnämning af kyrkoherdar utgöra den bästa metoden. Pastor Brandt var ense med d:r Kalkar i de flesta punkter. Men han fann trosbekännelsens afgifvande såsom vilkor för valrätten utgöra ett illusoriskt yttre kännetecken. Huru olika är det ej att bekänna sin tro, när anledningen till bekännelsens framställande ligger i tillsättandet af en syssla, emot de tillfällen, då bålets perspektiv framställer sig såsom ett möjligt resultat af trogbekännelsen! Konsul Öhlsson (från Helsingborg) ansåg att kyrkostyrelsen borde väljas af de styrda. Han anförde förhållandet med domkyrkoförsamlingen i Göteborg, hvarest församlingens val är identiskt med utnämningen och der resultaterna alltid varit de bästa. I Sverige och äfven i Danmark borde emellertid valrätten utvidgas i sådan riktning, att personlighetens kraf blefve bättre tillfredsställde. Prosten Lindblad (från Skåne) hade varit vittne till att de sorgligaste följder uppstått deraf att valet legat i menighetens hand. Teoretiskt låter saken sig sägas, men praktiskt är utfallet annorlunda. Hufvudsakliga inflytandet bör tillkomma kyrkostyrelsen. För öfrigt menade han att presterna ej borde för länge stanna qvar vid samma pastorat, utan efter en viss tids förlopp förflyttas till ett annat. De blifva annars ausgepredigt. Kyrkoherdarnes lönveinkomster borde dessutom vara mera jemnt fördelade än hvad nu är fallet. Med afsjungande af psalmen : Deilig er Jorden afslutades dagens förhandlingar och upptogos åter följande dag, då första diskussionsämnet var det, huruvida en utvidgning af den lutberska kyrkans liturgi skulle befordra