Kåren B., som hade bivuakerat i Hästveda, gick kl. 4 e. m. d. 3:dje dels med jernväg till Ousby (5:te brigaden och 2 kanoner), dit ankomsten skedde kl. 35 e. m., och dels till Marklunda (4 sqvadroner kavalleri och 6 kanoner samt 1 bataljon infanteri som gick på bondvagnar öfver Glimminge). Resten af kåren, 1 bat. infanteri och 1 sqv., marscherade mot Skeinge. Kåren intog position vid Ousby och Markunda. D. 4 omkr. kl. 5 på morgonen uppbröt kåren A mot Ousby. Redan en timma derefter stötte förposterna på hvarandra och en skärmytsling uppstod, hvilken dock ej hindrade kåren A att framtränga till det af fienden besatta Ousby. Om besittningen af denna plats utspann sig nu en synnerligen liflig strid, som varade i 2:ne timmar och hufvudsakligen utkämpades af artilleriet och infanteriet. Här fick man göra bekantskap med det vapen, som blifvit benämndt Kung Carls kärrebyssor och som i striden mot kåren B visade sig vara af stor verkan. Under franska fälttåget omtalades städse det underliga, hemska läte mitraljöserna åstadkommo: något liknande var det sannolikt som förnams, då kärrebyssorna med en i sanning öfverraskande hastighet utslungade sitt kulregn. Det ohyggliga intrycket härrör utan tvifvel af det snabbt regelbundna, mekaniska, omenskliga ljud, om man så får säga, som uppkommer vid kanonens aflossande. Positionen försvarades ypperligt, men striden slutade icke desto mindre med att Ousby och Marklunda besattes af kåren A, som ju ock var den öfverlägsna parten. Det är endast en mening om att dispositionerna både för anfallet och försvaret varit synnerligen goda och att striden, om den varit verklig, med fog kunnat kallas kvacker, för att begagna en gerna använd term i bulletinerna under fransk-tyska kriget. Det var ett sannt nöje att se trupperna efter en lång marsch föregående dag och en genomvakad natt, med lif och raskhet, en fransman skulle säkert sagt med eld, rycka i striden. Man önskade, att de som under tvisten om armåorganisationen insinuerat, att våra indelta trupper på grund af sina många förmenta öfveråriga kombattanter äro mindre krigsdugliga, varit här närvarande. De kunde då öfvertygat sig om att våra trupper på ett lysande sätt bestodo profvet och i fråga om de egenskaper man fordrar af en verkligt god liniesoldat sannolikt icke stå tillbaka för något lands soldater. Här finns icke blott denna elan, hvilken fransmännen sätta främst, utan framför allt en god portion af den kraft och besinning, det moraliska allvar och den medvetenhet, som gjort tyskarne så berömda. KI. half 9 slogs tropp och kåren A intog bivuak omkring Ousby och Marklunda. Kåren B hade dragit sig tillbaka mot Gråshult. Efter denna batalj inträdde den i Åallmänna förutsättningen omtalade vändningen i fälttåget, hvars ena akt nu var afslutad. Detta och de dermed i sammanhang stående rörelserna tarfva emellertid sitt eget kapitel, åt hvilket nästa bref skall egnas. H. M. konungen lemnar armåen redan om Thorsdag på aftonen, ligger öfver natten på Beckaskog och afreser följande dag med snälltåget från Kristianstad för att om Lördag vara i Stockholm. Hertigen af Östergötland leder den taktiska ardelningen och öfvervakar manöverns gång med en sakkännedom och en skärpa i bedömandet af rörelserna, som förutsätta helt andra egenskaper än dem den blotta routinen skänker. I generalmajor Klint har dessutom armåen, efter hvad det visat sig, en anföraretalang af mycket hög ordning. Han har utmärkt sig i försvaret mot en öfverlägsen fiende — och mot en sådan torde det väl i hvarje fall blifva den svenska armå6ens lott att kämpa, om framtiden skulle bära det verkliga kriget i sitt sköte.