Göteborgsposten – 8 september 1871, sida 2

M. hos hofrätten, som ogillade häktningsåtgärden och förständigade vederbörande att ofördröjligen försätta hr M. på fri fot. i Egendomshandel. Landskanslisten A. Ekstam har af kamreraren A. Werner tillhandlat sig egendomen Beateberg med underlydande i Röö socken af Stockholms län för en summa af omkr. 112,250 rdr. Wadstena läns tidn. omtalar att Wadstena ensk. banks egendom Kulla, belägen vid Boren i Krigsbergs socken, blifvit försåld för 50,000 rdr, men uppgitver ej till hvem. Öfverste H. Mattson, som fortfarande vistas i Sverige, har i dessa dagar, berättar Kristianstadsbl., inlemnat sin afskedsansökan från statssekreterareembetet i Minnesota i Förenta Staterna. Askersunds marknad sistl. Fredag gynnades af det allra herrligaste väder och var därdeles talrikt besökt. Tillförseln af landtmannaprodukter och kreatur var ymnig och i synnerhet var tillgången på sår riklig. Prisen på kreatur voro foljande: 12 qvarters oxar 300 rdr paret, 13 qvarters 400 till 450 rdr och 14 qvarters 500 rdr. Kor betingade från 70 till 130 rdr stycket och får 5 till 9 rdr. Hagelskada. För ett par veckor sedan, berättar Helsingb. tidn., drog en hagelby öfver egorna till Hasslarps boställe och lärer totalt förstört den växande grödan å flera tunneland jord till nämnde egendom, äfvensom anställt förödelse på flera andra jordar i närheten. Å boställsbyggnaden (arrenderad af hr Nolleroth) inslogos af de stora hageln 20 fönsterrutor och hos Nils Sonesson i Håkantorp 3 stycken rutor. Man uppgifver, att hageln mestadels hade form af istappar, bildade på så sätt, att en mängd mindre hagel sammanisats till en längd af 2 till 3 tum. Sielsmord. Hos en torpare under Storlycke Skatteg. har, berättar Alingsås W:d, sedan några veckor innebott f. d. hattmakaren Fredrik Strömberg, som förliden höst anländt till denna sin södelsebygd, efter att omkr. 30 år vistats i Norrland. Bemälde Strömberg afhände sig sistl. Måndag lifvet genom hängning i den till torpet hörande ladugården. Anledningen till det förtviflade beslutet är icke känd. Ett baptistbröllop, det törsta som egt rum der i staden, firades i Sundsvall d. 26 Aug. Härom meddelas följande: De båda kontrahenterna, hr J. Engström från Stockholm och jungfru A. Nilsson från Selånger, hade anhållit om lysning och vigsel af tjenstförrättande pastor i Selånger, utnämnde kyrkoh. Gran, och denne villfor deras begäran så tillvida, att han lyste för dem första gången. Men sedan han under nästföljande vecka bevistat prestmötet i Hernösand, förklarade hr Gran efter sin återkomst sig vara förhindrad att fortsätta lysningen eller viga dem, då de ej tillhörde statskyrkan och ej uti densamma båda blifvit konfirmerade. Afven vägrades bruden begärdt prestbetyg för erhållande af lysning och vigsel uti annan statskyrkan tillhörig församling. Som alltså statskyrklig vigsel icke kunde erhållag, förrättades akten i baptisternas kapell uti Sundsvall, der en stor mängd af dervarande baptistförsamling samt många af statskyrkans medlemmar, deribland stadens riksdagsman, hade infunnit sig för att bevista densamma. Den började med afsjungandet af sången n:r 3 i tillägget till Pilgrimssångerna, hvarefter hr D. Bäckström i ett tal kastade en historisk återblick på formerna för äktenskaps ingående i äldre och nyare tider samt dervid visade, att det ej hos romarne och följaktligen ej heller hos de under deras välde lefvande första kristna vid äktenskapets ingående erfordrades någon presterlig vigsel, samt att först kejsar Carl den Store ansåg den erforderlig, men att först bland påfvarne en af Innocentierna i 12:te ärhundradet ovilkorligen påbjöd densamma, hvarpå Tridentinska mötet på 1500-talet gjorde den till Sakrament. Derpå yttrade brudgummen till bruden. Inför Gud, den allvetande, och i denna församlings närvaro, tager jag, Jopas Engström, dig, Amanda Nilsson, till min äkta hustru och till ett tecken derpå gifver jag dig denna ring, och bruden svarade: Inför Gud, den allvetande, och i denna församlings närvaro tager jag, Amanda Nilsson, dig, Jonas Engström, till min äkta man, och till ett tecken derpå mottager jag denna ring. Sedan derpå 1:a och 2:a versen af psalmen n:o 337 i Svenska psalmboken blifvit afsjungna, uppstämdes en bön och sjöngs sången n:o 7 i bihanget till Pilgrimssängerna, hvarefter hr O. Engberg såsom en af vännerna till de nygifta höll ett tal om en Gudi behaglig vandel. Sedan derefter en paus uppstått, hvarunder slägtingarne med flera tryckt de nygiftas händer och önskat dem lycka, afsjöngs sången n:o 195 bland Pilgrimssångerna, och åter hölls en bön, hvarmed akten afslutades. Runeberg öfversatt till — grekiska Från Hernösand skrifves: D. 21 Aug. anslogs å Konsistorii tabula en ashandling af v. lektor Lönnegren, utgifven såsom specimen för sökt lektorsbefattning i Luleå. Afhandlingen innehåller en öfversättning på grekisk vers af de första 238 versarne af Runebergs Kungarne på Salamis. För så vidt vi kunna döma, äro å ena sidan de stora attiska dramaturgernas stil och språk på det trognaste efterbildade och å andra sidan grundtexten med fullkomligaste pietet återgifven. Afbandlingen synes förete ett sällspordt mästerstycke af ötversättarekonst. Rättelse. I gårdagens notis om Fondauktionen står att lottbret i Bohusläns ensk. bank återropats till 1010 rdr, hvilket fel uppkommit derigenom att en rad vid ombrytningen bortfallit. Det skulle nemligen rätteligen hetat: — — i Bohusläns ensk. hanl5 Aa ar åtarranadaa tjiäu ANN rdre I Raråo