gande handtering om förhållandena kunde ordnas så att ivrättningen erbölle minst två olika lokaler, en i centrum af staden och en annan i någon af Hagorna t. ex. vid Landsvägsgatan, som är belägen någorlunda centralt för arbetarebefolkningen i IIagorna, Brandtdala, Landalabergen och Majorna. Lokalerna borde göras så rymliga och arbetspersonalen så stor att såväl belåning som utlösning kunde ske hela dagen om. De kostnader, som härigenom akulle uppstå för allmänna pantläneinrättningen, hvilken, som bekant, är ett privat företag äfven den, ställdt på aktier, torde nog på ett eller annat sätt kunna betäckas och allrabäst om staden, ettdera bekostade lokalernas inredning och hyran för desamma eller också åt inrättningen ansloge ett bestämdt årligt anslag ur stadskassan. För att sistnämnde ändamål skulle kunna ernås fordras stadsfullmäktiges beslut, men stadsfullmäktige kunna ej besluta om någonting, som ej blifvit framlagdt till deras bepröfvande och så uppstår den frågan: Finnes ej bland vår stads högtbetrodde semtiosju män någon med hufvud och hjertat på rätta stället, som ej skyr att inom rådsförsamlingen bringa å bane en fråga, som torde för samhället vara af större vigt än allehanda planeringar, sorgringningsersättningar, makadamiseringar och dräneringar...: Vi äro säkra om, att den närmaste tramtiden skall ge ett gynnsamt svar på frågan, ty ännu aldrig har inom Göteborgs stadsfullmäktige saknats intresse och kraftigt deltagande, då det gällt befordrande af verkligt samhällsnyttiga ändamål. Den fria räntans införande har, vi upprepa det, gjort behofvet af ett väl ordnadt pantlåneinrättningssystem inom hvarja samhälle oafvisligt. Ty hvad som fordom skedde i smyg, bedrifves nu i öppen dag. Vi föreställa oss att behofvet deraf ej skall vara minst i våra universitetsstäder. En författare har i Handelstidningen börjat en serie artiklar, uteslutande omfattande studentlifvet, studentens husliga och ekonomiska förhållanden; skall han äfven ha mod att vidröra denna ömtåliga punkt? Vi hoppas det för den goda sakens skull. Mer än ett decennium har förflutit, sedan den, som skrifver detta, lemnade universitetet; redan då florerade procenteriet der i all sin glans och, etter hvad det försports, lära förhållandena i detta hänseende ej förbättrats, snarare tvärtom. Personer af de mest olika lefoadsyrken ha hängett sig åt det inbringande pantlåneriet och de unga, oerfarna och, sägom ordet rent ut, lättsinniga studenterna plockas af erfarna händer, som kycklingen plockas till en sup! Men det blir papporna, som få betala fiolerna vid den festen! Åkare, skomakare, skräddare, trädgårdsmästare, fruar, mamseller, jungfrur och madamer, folk af alla vilkor och åldrar, ockra på ungdomen, som tar dagen lätt, som ej sörjer den gryende dagen törut! Han har fått många medtäflare på senare tider han, mannen ni vet, till hvilken man smög sig på bakgator eller i skumrasket och som gaf sina audienser iförd en prålig rödrosig sammetsnattrock, i ett rum, hvars väggar voro behängda med taflor, uteslutande behandlande religiösa föremål, der bibeln låg uppslagen bredvid psalmboken på divanbordet och en guitarr i ena soffhörnet på fint sätt annonserade att herrskaren idenna fridens dal tillhörde de Levangeliska trubadurernas antal. Snygg fridens dal, oändligt älskvärd trubadur! Öfver ingången till dalen kunde man med full befogenhet ha ristat samma ord, som öfvor Dantes Inferno: Lasciate ogni speranza!, det är uttydt: Uppgif här allt hopp — om medlidande och gör dig beredd på de syrti procenten, utom dusör! Också dröjde det ej länge förrän hedersmannen (oh!) i sammetsnattrocken lemnade den undangömda bakgatan och byggde sig ettpalats vid en af Storgatorna, hvilket studentqvickheten för evärdeliga tider döpt till Ränteriet. Mannen ifråga har, som sagdt, nu tjogtals konkurrenter, det torde derföre vara skäl att förståndiga män — hvarföre icke bland de akademiska fäderna sjelfva? — toge initiativet till inrättande af tidsenliga pantlåneinrättningar i våra univergitetsstäder, innan dessa bli uppfyllda af dylika ränterier och guldströmmen ur godtrogna landsortspappors och anförvandters portmonnäer alldeles utsinar. Man må ej taga anstöt af våra ord; den, som på nära håll skådat skuggsidorna af det eljest så solljusa, ungdomsglada studentlifvet, instämmer helt säkert med oss i den hjertliga önskan, att de sorglösa dsgsländorna för alltid kunde undslippa de blodtörstiga etterspindlarnes nät. Som ett betecknande bevis på att det ej är blott i städerna, som procenteriet har sin fördelaktigaste jordmån, anföra vi här nedan en med idiplomatisk noggrannhet kopierad revers, utgifven af en hemmansegare till en 8. k. bondpina. Till Sedelhafvaren betalar undertecknad d. 11 nästa Juli månad Tre Hundrafemti Rdr Rmt, jemte tio procents ränta pr månad från dato till liqvid sker, full valuta bekommen. — d. 9 Juni 1869. Ny med hand i penn För ofvanstående Capital och ränta går undertecknad i full borgen som för egen skuld — som ofvan N N