Göteborgsposten – 7 september 1871, sida 2

Article Image
BTE nhoreringutr CUNUU Dul. DUmUII. mIIUdI. UPI. vå Ge Ur dagens krönika. Ett memente för somliga. Det finnes ingenting ondt, som ej har något godt med sig, säger ett gammalt ordspråk, men understundom kan man också med fog vända om satsen sålunda: bet finnes ingenting godt, som ej har något ondt med sig. Detta eger, bland annat, sin tillämplighet på räntans frigifvando. Af huru stor vigt och betydelse denna reform än varit för det allmänna, för den menskliga samfärdseln i stort, att den i det lilla, i individens, N.B. den hjelpbehöfvandes lit, verkat, verkar och, för så vidt ej lämpliga mått och steg kunna utfunderas, fortfarande skall komma att verka skadligt, torde vara lika obestridligt. Vi syfta härmed på det öfverallt, ej minst inom vårt samhälle öfverhanden tagande procenteriet. Under det att Allmänna Tantläneinrättningen, noga räknadt kanske en af de mest praktiska, mest gagnande barmhertighetsanstalter inom vårt samhälle, laborerar med hvarjebanda svårigheter och nu senast varit på vippen att en vacker dag stå utan tak öfver hufvudet, växa pantlånekontor upp som svampar och frodas väldeliga i alla delar af staden och förstäderna. Och det är ett sorgligt faktum, att de mest behöfvande, töljaktligen de, som ha minst råd att betala en hög procent, istället för att vända sig ull allmänna pantlåneinrättningen, som betingar sig endast 12 9, årlig ränta, som ej försäljer det pantsatta godset förrän efter 1 års förlopp, plus en 8 k. respitmånad, företrädesvis anlita de enskilda pantlånekontoren, der de, för att begagna en ingalunda allt tör kraftig liknelse, flås in på bara benen. Orsakerna härtill har man först och främst velat söka i den aflägsna lokal, hvari allm. pantlåneinrättningen för närvarande är inhyst. De fattiga aom beböfva för stundens behof pantsätta sina kläder, sitt husgeråd, bo långt fjerran från Stampen, i Hagorna, Brandtdala, Landalabergen och Majorna, påstår man och har derutinnan utan tvifvel rätt. Härtill kommer vidare, att inrättningens arbetsstyrka ej är tillräckligt stor för att medgifva det lokalen kan hållas öppen både föroch ettermiddagar. Ännu mer: af förmiddagarne äro endast 3 timmar anslagna för utlåning och 2!, för lösning af panter. Slutligen, och deri ligger helt säkert det mest lockande tör de lånebehöfvande, finna de enskilda pantlånarne sin stora uträkning vid att utlåna så mycket som möjligt på panten, hvarigenom, tack vare den oerhörda ränta de i allmänhet betinga sig, möjligheten för låntagaren att på bestämd tid inlösa panten i väsentlig mån förminskas, hvilket åter leder till ytterligare, för pantlånaren inbringande omsättningar. Den, som lefver i öfverflöd eller ätminstone ej har brödbekymmer för dagen, kan knappast sätta sig in i deras förhållanden, hvilka för att tillfredsställa sin egen och mången gång flera större och mindre munnars svidande längtan efter ett mål mat, med tungt hjerta bära till pantlånaren de sista fragmenterna af ett torstigt bohag, en till det yttersta decimerad garderob. Lika litet kunna dessa lyckligt lottade föreställa sig, huru den fattige at den obarmhertige pantlånaren blir uppskörtad. Se här ett exempel bland tusende, en pantsedel från en af de mest anlitade enskilda pantlånarne härstädes. Vi utesluta hvad som icke nödvändigtvis hör till saken och meddela endast sedelns tryckta innehåll: :o — — — Emottagit — — — säsom pant för summa stor — Rär — ore Emt och ansvaras för panten i 1 mänad frän dato och bör panten igenlösas eller omsättas inom sagde tid, eljest blifver den försäld utan redovisning. . Ränta å 20 öre på rdr i månaden, Göteborg d. — — — 18 — Härmed förklarar Jag mig nöjd. (Läåntagarens namnig heS) (adress) Kontoret hälles öppet fr. kl. 8 till 2 f. m. och fr. kl. 4 till 8 e. m. Häraf framgår att denne pantlänare erhåller 240 procent årligen, då allm. pantlåneinrättningen endast betingar sig 12 samt att han försäljer den efter en månads förlopp, men sagde inrättning först efter tretton, och ändå är tillströmningen till dessa kontor så enorm, att ordningsnumret på den af oss förevisade pantsedeln från i medio af året gick upp i siffran 4000! Men man erfar också, att kontoret hålles öppet lika länge som pantlåneinräuningen på förmiddagen och dessutom fyra hela timmar på eftermiddagen. Det anförda torde vara tillräckligt för att väcka de förtjente mäns uppmärksamhet, hvilka inom kort skola taga pantlåneinrättningafrågan Am händer Vi äro fullt förvis

7 september 1871, sida 2

Thumbnail