Göteborgsposten – 6 september 1871, sida 1

I finska Skärgården 5). Originalberättelse af Adalbert Lamberg. Men mest förvånad blef man om man lyftade litet på det stora hvita lakan, som betäckte nästan hela väggen och som, i brist på annat sådant, tjenade till klädskåp och inneslöt en elegant och fullständig garderob för en äldre herreman. När man då såg den lilla halta gubben derbredvid, i sin luggslitna sjömanskavaj, benkläder af grof vadmal, instuckna i höga strumpor af grå ull och ett ansigte så väderbitet och ärrigt, som en sjöröfvares, kunde man icke undgå att tänka på mystifikation, förklädnad och dylikt, isynnerhet när han nu framtog en prydlig portfölj och med sina små händer bläddrade ibland en mängd papper, och här och der gjorde sina anteckningar, med en handstil, så drifven och vacker, som trots något kommersråds. Nästa morgon tidigt, före alla andra, var Michaöl uppe och gick i skogen försänkt i filosofiska funderingar ensam som han var med fåglarne och träden. En och annan hare mötte honom på vägen, blef plötsligt sittande, klippte med öronen och såg på honom, förvånad öfver hans fredliga och glada utseende. Intet mordvapen hade han i ) Forts, fr. N:o 205.