Göteborgsposten – 5 september 1871, sida 2

an det blifvit bekant, att Thiers fått sin maktesogenhet förlängd. Till denna lättnad birager ej hltet, att Thiers nu omsider kan emtörlofva nationalförsamlingen, hvilket komver att ske d. 15 Sept., hvarefter Frankrike an så tid att andas ut och regeringen hinna tt vidtaga nödiga administrativa åtgärder. hand de talrika lyckönskningstelegrammer Dbiers emottagit, nämnes särskilt sådana från urst Bismarck, gretve v. Beust, kejsar Aletander, furst Gortschakoff, drottning Victoria ch konung Victor Emanuel. Åtven den diÅomatiska kåren i Paris bragte honom sina yckönskningar. Ett ytterligare stillande medel är, att ranska regeringen nu, enligt finansministerns Lördags i Versailles afgifna förklaring, till ullo inbetalt den tredje halfva milliarden, waraf tyskarne i Strasbourg till i Fredags motagit 310 millioner. Om Thorsdag börja omsider de tyska trupperna att utrymma ostästena vid Paris, departementerna Seine-etOise o. 8. v., så att den franska befolkningen dessa trakter ändtligen kan börja att anlas ut. En tredje lugnande anledning för Frankike ligger deri, att krigsrätterna i Versailles nu fällt utslag ötver de vigtigare af de fångna kommuninsurgenterna, så att äfven denna anledning till agitation nu skall snart upphöra. Krigsrättsförhandlingarne hade nästan förlorat allt intresse, och sjelsva de efter domstolsscener anvars så begärliga fransmännen hugaade på sistone alls ingen uppmärksamhet åt processerna. De domar, som afgifvits, ha i allmänhet icke utfallit strängt. Endast en af kommunledarne har hittills blilvit dömd till döden, neml. Ferr, hvilken också öfverbevisats om ohygglig brottslighet. Af de ötriga ba några dömts till deportering och fästning, andra till blott deportering. Målaren Courbet bar erhållit till straff 6 månaders fängelse och 500 fres i böter. Som bekant, har nationalförsamlingen tillsatt en benådningskomit6, hvilken skall i förening med presidenten för republiken ha rätt att mildra domarne mot kom, munisterna. Antagligen skall denna komite nu träda emellan, ehuru den dock måste erkänna befogenheten af att statuera ett eller några exempel. Rochefort och Rossel, Kommunens tvenne farligaste ledare, skola denna vecka komma inför rätta. At församlingens förhandlingar rörande Thiers presidentur är den del, som berörde församlingens rätt att tillägga sig konstituerande myndighet eller icke, den intressantaste, och vi vilja ur referatet om denna debatt meddela följande: Pascal Duprat (af venstern): Det är framför allt af vigt att göra för sig klart, hvilken begränsning kammarens mandat har. Olyckligtvis blef nationalförsamlingen vald i följd af konventionen med Preussen den 28 Jan., hvars paragraf 2 bestämmer, att en fritt vald församling skall afgöra frågan, huruvida kriget skall fortsättas eller en fred undertecknas. (Pelcastel från höger ropar: Jag skulle gerna vilja veta, om vi ha vårt mandat från preussarne!). I följd af denna konvention blefvo valmännen sammankallade i all hast, utan att någon förberedande valrörelse kunde ega rum. Det gällde endast att bestämma, huruvida vi skulle sluta fred el.er ej. (Från högern: UIlvarför sitta vi då här nu:.). Helt annorlunda förhöll det sig med valen den 2 Juli. Då gällde det att grundlägga republiken (protest från högern, bravorop från venstern); dertör valdes också mest republikaner d. 2 Juli. Valmännen utgingo från den förutsättningen, att den nuvarande församlingen icke är konstituerande. Jag töreslår derför, att de orden i inledningen till förslaget må bortfalla, hvilka säga, att kammaren har grundlagsstiftande (konstituerande) myndighet. General Ducrot: Den föregående talaren tyckes hatva glömt, att kammaren d. 31 Mars d. å. utfärdade ett upprop till hela landet och till armgn, hvari den uttrycklgen förklarade, att det var nationalförsamlingens uppgift att konstituera? landet, och att valen i Februari hade varit tullkomligt fria. (Bravorop från högern, buller på venstra sidan). Det är sannt, att en medlem at församlingen protesterade deremot, men det var Millicre! (Millicre var sedan en af Kommunens medlemmar och sköts vid Paris intagande af Versaillertrupperna). Marc Girardin (af högra centern): Man fråar, hvarat vet kommer sig, att församlingen nu först framhåller sin konstituerande myndighet. Man bör likväl erinra sig, att hon hittills haft många andra vigtiga angelägenheter att sysselsätta sig med, och just angreppen tyckas bevisa, att hon verkligen är i besittning af konstituerande myndighet. Lamy (venstern) föreslår, att nationalförsamlingen skall upplösa sig, så snart hon slutat finansJagen och vallagen, och att den nya församlingen skall samlas d. 1 Maj 1872. Langlois (yttersta venstern): Hr Marc Girardin bevisar den konstituerande maktens tillvaro dermed, att andra angripa och förneka den. Det är första gången, jag hör att en bekräftelse är detsamma som en förnekelse! (Bifall från venstern). Jag erkänner icke församlingens, utan blott folkets suveränitet. Jag är republikanare (buller) och jag försäkrar, att valmännen (från högern: Ja, ja, Kommunens yalmän!) icke tillerkänna församlingen någon konstituerande myndighet. Louis Blanc: Det är nödvändigt att komma till en klar, erkänd och bestämd ståndpunkt, och denna kan endast uppnås genom nya val! (Bravo från venstern.) Baragnon (högern): Jag vill försöka att lemna mitt bidrag till diskuterandet af den vigtiga frågan. (Ironiskt skratt från venstern.) Om någon fallit på den tanken att sammankalla en nationalförsamling, men vill frånkänna densamma konstituerande myndighet, så skulle den derför likväl ha den. Närnationen återfordrar sina rättigheter, blir den med detsamma tullständigt herre ötver sig sjelf. I (till venstern), männen at d. 4 Sept., som kullkastat den bestående regeringen... Då Baragnon hunnit så långt, ropade en röst: ;, Ni ha ju slickat denna regerings stöflar! Från högern ropades: Till ordningen! En annan röst trån ; hogern: Och ni ha kanske borstat hennes stöflar!Ordvexlingen urartade nu till allmänt gräl, och flera deputerade hotade hvarandra med häftiga åtbörder. Under det stigande oväsendet sätter ordföranden på t sig hatten. Men än en qyart förgär, innan lugnet AtH114 OR OO I C —