Göteborgsposten – 4 september 1871, sida 1

olyckliga strömmingarne, så fasansfulla mordverktyg. Ur alla de små torpen vid stränderna steg röken i raka pelare upp mot den ljusblå sommarhimlen och talade om för den gode Guden, att der nere, under dessa torftiga perltak, sutto nu många arbetsamma, förnöjda menniskor, okunniga om lifvets beqvämligheter och njutningar, med de grofva händerna sammanknäppta till en enkel bordsbön, tackande Honom, som lät dem i lugn och frid, i kretsen af sina små barfotade och svartnosiga. men innerligt älskade, rödblommiga och friska barn, få förtära. sin tarfliga fisksoppa. Och om det behagar Honom 224 låta regnet strömma in genom tak på ett och annat ställe, så hvarken klaga de eller laga sina tak, utan flytta endast litet åt sidan bordet vid hvilket de sitta, eller sängen i hvilken de ligga. i O! hvad du än hoppas, hur du än sträfvar och hvart du än hinner med din bildning och förfining, aldrig, aldrig blir den din, denna sälla lott af förnöjsamhet och frid! Tårarna i dina ögon vittna endast om hur djupt ditt hjerta känner, att du älskar detta land och detta folk och hur innerligt du tackar Gud för Hans nåd, att låta dig, på denna fattiga, grönklädda strandäpefamna dem båda och trycka det gamla Finland, med hela din själs värma till ditt bröt! — — — — — — — — — — — — (Forts.)