ö HrarjehandaGeneral Bixio. ÄÅtskilliga i London bo satta italienare gåtvo tör kort tid sedan en banket till ära för general Bixio. Såsom bekant är var Ni no Bixio en af de tappraste officerarne under Gari baldi, då denne utförde sina lombardiska och sicilianska fälttåg. I de tusendes expedition från Marsala var Bixio Ajax och Garibaldi Achilles. Ettel att derigenom mäktigt ha bidragit till den nationella sakens triumf, avancerade Bixio till divisionsgeneral i italienska armån och blef efter hvartannat medlem af båda kamrarne i det italienska parlamentet. Senast förde han befälet öfver en sjöstyrka som angrep Civita Vecchia, på samma gång som general Cadorna riktade sina hufvudsakliga ansträngningar mot Rom. Då efter Roms intagande Bixio fann att hans lands politiska öde var tryggadt, afsade han sin sin rang i armen, sin plats i senaten och alla de värdigheter och fördelar som åtföljde hans upphöjda ställning samt beslöt vid femtio års ålder börja ett nytt lif genom att återgå till sin fordna verksamhet såsom kapten på ett handelsfartyg. Han befinner sig nu i London för att ha öfverinseende öfver byggandet atjett fartyg, med hvilket han har för afsigt att segla till Kinas och Japans aflägsna farvatten samt genom sitt exempel egga sina landsmäns energi och öppna nya kanaler för deras företagsamhet i dessa trakter, med hvilka Suezkanalens öppnande gifvit dem en ny och lätt kommunikation. Svar på tal. Det är en bekant sak, att diplomatiska aktstycken i Amerika, äfven om de äro af högsta vigt. genom indiskretion ofta komma till allmänhetens kunskap. Men hvad skall man säga om att en privat korrespondens mellan två unga damer genom den enes eller andres indiskretion f. n. gör sin rund genom alla amerikanska tidningar. De båda unga damerna, hvilka tillsammans räkna 16 år, ha utvexlat följande förtroliga epistlar. N:o 1. Miss Minnie Smith sänder miss Maggie Jones sin kompliment och anhåller om hennes angenäma sällskap i afton. Kl. 11 serveras förfriskningar. N:o 2. Miss Maggie Jones sänder sin kompliment tillbaka till miss Minnie Smith och beklagar att hon på grund af ett annat engagement är hindrad att mottaga bjudningen. Hon förfriskas nemligen kl. 7 i afton med en portion ris och går kl. 3 till sängs utan qvällsvard. Det var nemligen miss Maggies förståndige hr pappa, som besvarat inbjudningen. En snäst röfvare. Under denna rubrik berättar Borås tidn. följande: I ett litet hus här i staden hängde en dag i förra veckan i fönstret en täck liten kanariefågel, som sjöng muntert och gladt i det strålande solskenet. Egarinnan till den guldgule sångaren var borta, och då ingen katt fanns hos honom i rummet borde han i full trygghet kunna jubla och drilla af hjertans grund. Men utanför det stängda fönstret lurar faran. En sparfhök, en af luftens måktige, cirklar högt uppe i rymden sina kretsar med det skarpa ögat rofgirigt fästadt på den glade musikanten. Slutligen blir frestelsen efter det lockande bytet rofriddaren för stark och i blixtsnabb fart slår han in genom rutan, som springer i bitar, ned på buren. Hur han än sedan bär sig åt, lyckas han få upp dörren till densamma och — pippi har sjungit sin svanesång. Vid egarinnans återkomst funnos endast några gula fjädrar qvar af hennes lilla älskling. Höken hade intagit både honom och hans plats, i det han satt sig fast med ena vingen i togelburens dörr. Först efter ett tappert motstånd med näbb och klor blef den glupske röfvaren med tillbjelp af en pinne slutligen besegrad och satt inom lås och bom. Bortskänkt till en sogelälskare härstädes sörjde dock den ädle röfvaren så mycket förlusten af sin fribet och sina rofutflykter i mark och skog, att han efter några dagar befanns död på botten af sitt fängelse.