Göteborgsposten – 2 september 1871, sida 2

ten, å hvilka talarne uppmanat till kamp på lif och död för det tyska Österrikes Åära och rätt. Å ett sådant valmöte som hölls d. 23 i Bruck, yttrade valkandidaten, en d:r Magg: Österrike bar alltid varit en tysk stat; det har skapats och utvidgats af tyskarne, hvilka gifvit monarkien dess dynasti. Man skall icke ostraffadt kullkasta grundvilkoren för en stats tillvaro. Österrike är ej längre något Österrike, då tyskarne icke ha lof att sammansluta sig. Men vi skola icke låta oss ihjälklämmas af slaverna! Vi skola segra under ropet: Lefve tyskarne i Österrike! Lefve författningeo! Detta tal helsades med obeskrifligt bitall af åbörarne. Neu freie Presse, som är den tyska oppositionens hufvudorgan, meddelar dagligen en mängd berättelser och telegrammer från alla provinser om valrörelsens gång. Allt går bra; fruktan för en allians mellan godsegarne och de klerikala börjar att mer och mer försvinna — skrifvor bladet d. 26, men uppmanar jemväl till ytterligare ihållighet och enighet. I staden Graz hölls d. 23 d:s ett stort valmöte, hvarå man beslöt att återvälja de fyra förra representanterna å landtdagen. Bland hufvudtalarne var stadens borgmästare Schreiner, som förklarade, att tyskarne skulle begå ett sjeltmord, om de tilläte det federalistiska systemets införande i Österrike. Tyskarne — sade talaren — äro jordens främsta nation ; de kunna omöjligen accordera med och prisgifva sin nationalitet åt andra nationaliteter, hvilka alls inte betyda och som ha tyskarne att tacka för allt, hvad de äro. En annan talare d:r Schloffer yttrade bl. a.: Riket kan ej föras längre mot afgrunden, än som redan skett ; den förestående kampen är en kulturhistorisk kamp af största betydelse, och om dess utgång icke skall bli till obotlig skada för tyskarne, så måste den finna ose väl förberedda och samdrägtiga. Åtminstone bullra de tyska österrikarne alldeles förfärligt. Det skall vara af intresse att om några dagar erfara utgången af denna valkamp. Det vill synas som att Ryssland äfven varit nära hotadt af en stor kommunistisk rörolse och hvälfaing. Åtminstone skrifves derifrån i ett bref: Processerna mot kommunisterna i Versailles och Petersburg stå, i trots af det stora geografiska afständet mellan Ryssland och Frankrike, likväl i nära förbindelse med hvarandra, och de äro i det hela endast grenar af en och samma rörelse. Det har neml. vid förhören i Petersburg blifvit med fullständig säkerhet upplyst, att det är arbetareföreningen Internationale, som organiserat de ryska kommunisternas hemliga förbund samt gifvit dem moraliskt och materielt understöd, likasom Internationale understödt den parisiska kommunen. Stiftaren af det ryska kommunistiska sällskapet, Netschajeff, hade år 1869 i Schweiz, der ban bodde som politisk flykting, lärt känna den ryske socialisten Bakunin (sedan sista polska upproret bekant äfven här i Sverige) och hade genom hans bemedling fått i uppdrag att i Ryssland organisera en kommunistisk sammansvärjning, som skulle ansluta sig till Internationales öfriga filialer i Europa. För detta ändamål försäg Bakunin Netschajeff med rekommendationsskrifvelser och penningemedel. Organisationen af det hemliga sällskapet hade redan skridit långt framåt, då polisen fick nys om saken och häktade hufvudmännen.