I finska Skärgården ). Originalberättelse af Adalbert Lamberg. — Den skål, som återstår oss, borde alldrig tolkas i ord, utan med de lyckliges stumma, vältaliga ögonspråk. Då jag icke mera eger detta i min makt, så följer jag vår älskelige värds exempel: Låt oss med lättadt sinne glömma Hvart intryck af de mörka datr, Och för vår framtid endast gömma Den lärdom, som oss nyttig var. De lärde oss att varsamt vandra Den väg, som vi ej pröfvat än, Att räcka handen åt hvarandra, Och dubbelt troget hålla den. Om solskensdar vår framtid hugna, Så glädjoms utan öfvermod; Men bli de mulna, varom lugna; Och sökom vännen — Tålamod! Er skål, mamsell Anna! — och er, herr Jouhten! ) Forts. fr. N:o 199.