Göteborgsposten – 30 augusti 1871, sida 2

riktigt förbajskadt förståndigt af dig, kära hjertans Xenophon! Han drog honom med sig till bälen, fyllde glasen, äskade ljud, plaserade Strömling och Agneta bredvid hvarandra samt började: — Käre vänner, I veten alla, att jag aldrig kunnat hålla tal och aldraminst två på en qväll, men en skål kan jag ändå föreslå och den vilja vi dricka i botten af hjertans lust! Mamsell Agneta Berg och vännen Carl Xenophon Strömling hafva lyckats öfverbevisa sig sjelfva och hvarandra om, att det icke är godt att hvarken mannen eller qvinnan är allena. De hafva derjemte nu afslutat ett långvarigt, förhärjande inbördes krig, genom en ärofull och för båda parterna lika fördelaktig fred, och vi önska dem all lycka till denna freds välsignelser under många kommande sälla år! Visserligen är det väl troligt att vännen Stromliug nu måste ge med sig och betala fullt bundra rubel i ränta i stället för de nittiosex, som han hittills sluppit undan med, men så kan man nu också säga om dig hedersbror: Du är ej dömd, att ensam vandra Den långa öknens törnestig; Nej, lemnas du af alla andra, Så finns dock en. som följer dig. Hvad andra sökt och tänkt sig finna, Men länge nog få söka än,