Göteborgsposten – 29 augusti 1871, sida 2

sortsatte Wäderberg; — under samtalets gång ha vi kommit att tala om Michaöl Chorus och jag har trakterat sällskapet här, med eller utan deras tillåtelse, med en del strofer ur denne utmärkte skalds skrifter. Jag har mina skäl att tycka mycket om dem. Herrn känner naturligtvis till dem? — se här, sade Michaal, och ftamräckte den boken som han hade haft med sig, mycket gammal och sliten; — här her jag just hans skrifter. Jag hade medtagit dem såsom särdeles passande läsning för dagen och stället, der jag beslutat tillbringa en del af eftermiddagen. — Så besynnerligt att också ni kommit in på det kapitlet i dag. Det betyder att vi sympatisera och måste bli bekanta, herr Jouhten, var god sitt ner och låt oss språka litet! — Hvad tänker ni om sympatier? Tror ni att två menniskor, första gången de se hvarandra, genast kunna bli hvorandras vänner för ett helt lif. — Om det endast är fråga om hvad jag tror, så säger jag med full öfvertygelse! Ja! — Det är med många menniskor som med goda böcker. De hålla mera än titelbladet lofvar. — Och andra tvertom, ja, det är sannt. — Sådana behöfver mon icke först läsa; en flyktig blick deri visar oss genast ett ställe som vinner vårt hjerta. Men, efter som herrskapet höra till Uhorei särskilda beundrare, så kanske ni också veta att det just i dag är hans dödsdag, den 3 Juni. — Nej, hvad säger ni, hvilken besynnerlig händelse!