Göteborgsposten – 28 augusti 1871, sida 1

I finska Skärgården ). Originalberättelse af Adalbert Lamberg. — Man kysser barnet för ammans skull, har mamsell Agneta icke hört det ordspråket? — Jo, här slår det riktigt in, det måtte jag säga, och äfven Strömling och mamsell Agneta lemnade verandan, för att få veta hvad som passerat. När Anna lemnade sällskapet hade hon tagit vägen utmed stranden och betraktade förtjust de små täcka villorus, den lugna, mörkblå fjärden med sina holmar och vikar, klädda i mörkgrön barrskog och en och annan fram skymtande ljusare lund af nyutsprucken björk. På balkorgerna eller i de små trädgårdsanläggningarne sutto de lyckliga egarne till dessa paradis, njutande vof sig sjelfva och litet mera och betraktade väl med nyfikna blickar den unga, vackra flickan, som de icke kände, och det ville mycket säga, ty i Åbo känna alla menniskor hvurandra; — vare detta sagdt utan att vilja gifva denna Finlands vördnadsvärda f. d. hufvudstad namnet, det förskräckliga namnet småstad. Anna kände sig så lugn och lätt om hjertat; det var längesedan hon varit så lycklig. Alla dessa menniskor sågo i hennes ögon så goda och vänliga ut och der borta ) Forts. fr. N:o 196.