emväl inom de landskap, såsom Skåne och Dalarne, der soldaterna ej äro med torp försedde. Denna sammanlagda kostnad fördelas på all både roterad och ej roterad jord, utom rusthållen, sålunda, att hvad deraf belöper på den roterade jorden afdrages från det hela och återstoden utdelas på den ej roterade jorden efter denna senares inbördes taxeriogsvärde. Sålunda ålägges den senare en försvarsskatt som bland kronans räntor uppbäres, men utdelas lika emellan rotarne, dervid stammen, utan förökning blifver fortfarande fästad. Lega och lön till soldaterna utgå från staten genom allmänna bevillningen. Att försöka jemka roteringsbördan emellan rotarne inbördes efter nu varande taxeringsvärde är dels oskäligt, emedan hvarje hemman vid indelningsverkets uppkomst på 1600-talet fått den andel i bördan som efter den tidens uppskattningsmetod var lämplig. Nu varande innehafvare, som vid jordens förvärfvande bort beräkna hvarje hemmans förmåner och besvär, äro ej berättigade till någon vinst på det allmännas bekostnad, destomindre som eganderätten till kronohemmanen blifvit först efter indelvingsverket eller år 1723 upplåten åt åboerne. Bevillningstaxeringsvärdet rättar sig dessutom efter hemmanens nu varande värde, hvilket efter 1600talet betydligt förändrats genom förbättringar på en del hemman verkställde och på en del estersatta, samt regering och riksdag i Kongl. Förordn. d. 25 Nov. 1740 om landskulturen m. fl. försattningar försäkrat, att grundskatt genom jordens förbättrande ej må förökas, hvaraf följer att om förbättringar äro eftersatte, sådan skatt ej heller må förminskas. Den uträkning, som för ett sådant ordnando af den egendom ålagda försvarsbörda som nu föreslagits, kunde ske efter upplysningar inom Kammar-Rätten och i de utlåtanden som i bilagorna till regeringens förslag till armborganisationen redan finnas tillgängliga, och säledes utan biträde af komitåer i landsorterna. Skulle man derjemte vilja utsträcka försvarsskatten till inkomst af lön, kapital och industri, vore sådant ej omöjligt eller oskäligt. Inkomst af 30,000 rdr, kunde anses motsvara en soldatrote, och skatten fördelas pro rata emellan vederbörande skattskyldige. ; i Sedermera hade afunden inom de roteringsskyldiges hop ej vidare näring, och all egendom finge vidkännas en lika börda af försvaret, hvilket är desto billigare, som det personliga deltagandet i försvaret långt ifrån drabbar alla lika. Fråga huru den augmentsränta, som rotarne etter föregående förslag finge uppbära, skulle fördelas emellan delegarne i hvarje rote, torde väl ej uteblifva. Svaret härpå synes dock böra blifva att denna fördelning sker efter hvarjes andel i roten, hvilken somligstädes är grundad på hemmantal och somligstädes efter qvoten af en viss summa — i Elfsborgs län 25 daler för hvarje soldat-n:r. — — a WLeA FL———