Göteborgsposten – 24 augusti 1871, sida 1

I finska Skärgården. Originalberättelse af Adalbert Lamberg. 4. Den tredje Juni. O! när jag trött vid stadens kärfva lekar Med yra språng besteg din lugna strand: O hur förtjust! jag såg de stolta ekar! Hvart för man mig? Ack! till de sällas land. Choreus: Afsked af Runsala?. Ja, det var till Runsala, det täcka, älskliga Runsala, utanför det gamla allvarsamma Åbo, som den lilla ångbåten förde ett sällskap, allt annat än allvarsamt, ty skrattet och skämtet hördes till och med öfver maskinens entoniga, vresiga puttrande. Det var — — — ja, det är just detsamma huru längesedan det var — — — allt nog, då som nu lågo Allmänna Promenaden och Engelska torpet midt emot hvarandra, liksom två nymfer i hvar sin skogsdunge och koketterade, nickade och ropade till hvarandra; Jag är vackrare än du: — — Nej, jag är mycket vackrare, och på detta gnabb är svårligen något slut att emotse; solen och fåglarne tycka lika mycket om dem båda två och gamla tante Aura bryr sig lika litet om den ena som den andra, der hon skyndar fram emellan dem, för att kasta sig i armarne på sin gamle trogne Airisto.) 5 Ersta-fjärden.