Göteborgsposten – 23 augusti 1871, sida 1

det ej heller flera i sallaten, nemligen sjelfva växten, oljan, ättickan och saltet. Ägg, sill, anjovis, kött, kapris, parmesan-ost, citronskifvor, äpplen, kall potatis, grädda och dylikt tillsättes i många länder ettdera för att dölja sallatens bristande friskhet eller för att kittla en blaserad gom. Hermes gaf sin lyra endast fyra strängar och Anaximander blef landsförvist emedan han ville tillfoga en femte. I Frankrike, Italien och Österrike landsförvisas eller fängslas menniskor för långt mindre förseelser än att vilja sätta en femte ingrediens till sallaten. Brottet att begagna sig af för få är det enda som kan jemföras med det att. taga för många. Nebukadnezars straff bestod helt enkelt deri, att han blef dömd att lefva af sallat, men en tysk skriftställare tillfogar den anmärkningen, att straffet i sjelfva verket låg deri, att han icke tordes blanda sin sallat med olja, ättika och salt. Plautus talar på ett ställe om rikedomens goda. Han låter en fattig fiskare hitta en påse på vägen; mannen hoppas att finna en skatt deri och liksom flickan med äggen bygger han derpå det ena luftslottet efter det andra. Men ack då han öppnar påsen, visar det sig att den endast innehåller blånor. På hvad sätt uttrycker nu denne fiskare sin klagan öfver svikna förhoppningar? Hvilken för