Om sallat och koncten att tillreda den. (Ur en resande engelsmans anteckningar). Jag har rest genom utprägladt sallatätando änder och detta med all den vördnad för salat, som kan önskas och som jag på det hela uaget hyser för allt i hvars tillvaro det ligger någonting mystiskt. Jag har rest i och ätit salat i Tyskland, Italien, men framför allt Frankrike och jag tror mig nu mogen till itt våga uttala mig om denna vigtiga fråga. Jag böntaller om, att det jag nu skrifver ej må äsas lättsinnigt utan allvarligt och grundligt och att för den händelse det läses högt det då måtte ske i en värdig ton och att de närvarande måtte lyssna dertill med majestätisk tystnad. Det går ej an att tale frivolt om sallat, dertill är saken af alltför stor vigt! En fransk skriftställare från förra århundradet faller i förtjusning öfver ägg och berättar att han ir ietånd till att hvarje dag under loppet af ett år kunna variera sin middag och ändå endast äta ägg. Han kände således till 365 olika sätt att tillreda ägg på. Men huru mycket större vördnad böra vi då icke hysa för sallaten, den der ej allenast kan tillredas på 365