Göteborgsposten – 22 augusti 1871, sida 1

nsändy. En sestlighet på Stenungsön. Det var Lördagen d. 12 Augusti kl. 2 e. m. då jag, inbjuden af vänner på Stenungsön att i deras lag tillbringa en afton, synnerligast som då en högtidlighet för ett välgörande ändamål derstädes blitvit anordnad, lemnade Göteborgs qvalm för att i utbyte få njuta af hafsoch landtluft. Ett herrligt väder gynnade färden, och en god middag i angenäma bordskamraters sällskap bidrog till att låta redan färdens första stunder gifva resenären en försmak af det glädtiga och angenäma samlit som vid framkomsten väntade honom. Äfven var det af intresse och ombyte i hvardagslifvet för en göteborgare att, såsom nu var förhållandet, göra bekantskap med åtskilliga bland Stockholms och Upsalas notabiliteter. Vid framkomsten till ön kl. 6 blef törsta frågan för de fleste hvar man skulle erhålla logis för natten. En liten villervalla uppstod då först, men afhjelptes snart, i det de inbjudande vännerna vänligt inlogerade främlingarne, om ock en eller annan fick åtnöja sig med mindre beqväm sofplats. Men hvartill behöfdes beqvämlighet, då vi skulle tillbringa aftonen först i det gröna och sedan i teateroch balsalongen ? I en liten park, vid hvilken öns flesta byggnader äro belägna, voro för aftonen salustånd uppbyggda, och fick man der till moderata priser köpa rätt nätta handarbeten, tillverkade af damerna. Afgången var ock rätt rask, isynnerhet i Pounschoch konfektyrståndet, der man fann punschen, serverad af damhänder, dubbelt så god som eljest. Likaså var ock stor omsättning i en annan salubod, hvarest små nätta blomsterbuketter höllos spekulanter till handa. En folkmassa tränger sig omkring ett bord, der vi finna en spådvinna. Vi önska naturligtvis se värt framtida öde. Spåqvinnan spår, allt efter ens egen önskan, än i kaffe, än i kort, hvarefter hon för hvar och en uppläser samt öfverlemnar en liten, både qvick och i öfrigt väl skrifven vers, inom parentes sagdt af spåqvinnan sjelf författad. Mången gick derifrån misslynt öfver det öde spåqvinnan förutsagt honom; men sörsökte han ånyo sin lycka, föll spådomen oitast bättre i smaken. En ännu större folkhop skockar sig tillsammans, och vi skynda att se hvad här förevisas och biifva varse ett vandrande konstnärssällskap, som med djerfva eqvilibristiska öfningar framlockar stora skrattsalfvor, äfvensom en till samma sällskap hörande ung gatsångerska, hvilken med sin klara stämma förljufvar de ögonblick, då eqvilibristerna intaga en väl behöflig hvila. Vi träffa bär och der blomsterflickor och andra försäljerskor, täflande med hvarandra dels ofrivilligt om den nättaste drägten dels med uppsåt att vid försäljningen få den största inkomsten. Glömmas får ej heller en ypperlig dalkarl, som försäljer träkärl. Det hela visade en gladtighet, som endast på landet i det fria kan ästadkommas. Kl. är nu 8 och den brokiga skaran tågar ned till den närbelägna societetssalongen. Ett textadt program, upphängdt på ena väggen, visar dels ett af salustånden med ett par utmärkta karrikatyrer, dels en dramatisk scen, samt innehåller dessutom dansordning för aftonen. Festen derinne börjas med en ouvertyr, spelad af öns så kallade dubbeldirektör; han är nemligen äfven arrangör för nöjena; hans talang som pianist är för öfrigt göteborgaren väl bekant. Så följer derpå en kraftfull och väl skrifven prolog, hänvisande särskildt på festens betydelse för öns fattiga och sramsagd af författaren dertill. Derefter utföres en liten, vacker balettgaf några unga, täcka flickor, hvarunder Anna Maria Lenngrens 3-akts opera om prinsens af Abyssinien död och uppståndelse endast några ögonblick tager åskådarnes uppmärksamhet i anspråk, hvaretter ånyo kommer en ballett.