Göteborgsposten – 21 augusti 1871, sida 1

tillbaka och göra min son olycklig. Jag har varit mycket ond — jag säger er det uppriktigt — jag har varit mycket ond och ej velat lyssna till något af hvad nan har sagt. Vi ha varit i ett fasligt gräl. Men slutligen, ser ni, har det ej varit han som bedt mig, utan jag som sjelf föreslagit att jag skulle resa hit och dertill komma alldeles ensam. Jag har lemnat honom på hotellet. Hvad jag nu gör, gör jag af min egen fria vilja. Jag har ej blifvit tvingad dertill, förstår ni? — Ja, bästa mrs Cartaret, och jag sätter värde derpå. — Jag har ej glömt det förflutna, Mary. Om jag lefde i tusen år skulle jag vara ledsen öfver att vi lärde känna hvarandra på det sätt som skedde. Men detta hindrar ej att jag kan inse hvad ni gjort för Lowndes. Det tycks verkligen att kärleken till er slutligen gjort honom ordentlig. Han skall ej längre förspilla sin tid i lättja. Han arbetar ifrigt och är ej längre i dåliga sällskaper. Jag ger er min kompliment derför. Och jag värderar er för er stolthet. Det tycks att om jag ej kommer och säger min fröken, gör mig den äran att bli min sons hustru, skoll ni ej gifta er med honom? Nåväl, jag gillar detta. Jag har gjort på samma sitt sjelf — jag som talar till er. Jag gaf arfvingen till en lysande titel korgen, emedan hans familj ej mottog mig hjertligt. Derföre, ser ni, har jag kommit i egen person för att ni skall bli belåten. — Och jag är belåten, bästa mrs Cartaret, emedan jag nu vet att de misstankar ni hyste om mig äro förjagade. Mitt uppförande berättigade er att hysa misstan