Göteborgsposten – 19 augusti 1871, sida 1

kåttegängsoch Polissaker. Poliskammaren. Gripen rymmare. Sjömannen John Onger från Englandgänmålde i Onsdags hos detektiva polisen att han nästföregående natt blifvit, i sin bostad i huset np:r 55 af Majornas första rote, bestulen på omkr. 50 rdr och ett silfverur med vidkängande kedja, hvilket allt legat på ett bord i rummet och sade i detsamma under natten endast Onger och skomakeriarbetaren Nathanael Nordin uppehållit sig, hvarför han hade all anledning att för tillgreppet misstänka Nordin, helst denne under natten då Onger läg och sof aflagsnat sig frän bostaden utan att sedermera ha lätit höra utaf sig. Sedan upplysning erhållits derom att Nordin begifvit sig till Kongelf beordrades detektivkonstapeln n:r 88 Andreu dit afresa för att efte spana och häkta Nordin, hvilket jemväl redan i Thorsdags lyckades, hvarefter Nordin, som af Andrän påträffade undangömd hos en handlande i Kongelf, återtördes hit. Vid polisförhöret har Nordin erkänt att han på sätt Onger uppgitvit tillgripit uret och penningarne, men kunde icke med säkerhet uppgifva beloppet, ehuru han tror det hafva utgjort omkr. 50 rdr. Genast efter stöldens föröfvande hade han begitvit sig till Kongelf. der han i sällskap med flera Personer förskingrat största delen af penningarne, så att han vid anhållandet endast innehade af desamma 5 rdr 36 öre, äfvensom det stulna uret. Den vidare ransakningen öfverlemnades till rådhusrätten och blef Nordin införpassad till cellfängelset. En närgången ftjuf. För några dagar sedan anmälde drängen Alexander Carlsson från Frölunda socken, hos detektiva polisen att han natten till d. 10 d:s då han i af starka drycker ötverlastadt tillstånd, legat och sofvit i s. k. Annebergsbergen, blifvit afkladd en klädesrock, en ylleväst med i ena tickan liggande 1 rdr, samt en klädesmössa, hvilka klader då han uppvaknade, till hans stora förvåning, voro spårlöst försvunna. För detta tillgrepp anhölls d. 11 d:s af tvenne detektivkonstaplar skrädderiarbetaren Henrik Wendela, hvilken vid med honom anställdt förhör uppgifvit att han, efter att d. 9 d:s på aftonen ha sammanträffat med en skräddare vid namn Fredriksson, i sällskap med denne besökt ett nykterhetsvärdshus, hvarest Carlsson, som varit ölverlastad, äfven uppehällit sig. Alla tre hade de derefter begifrit sig till bergen invid Ahlbostaden der Carlsson lagt sig att sofva, men kunde Wendela, som äfven varit något öfverlastad, icke erinra sig huru det sedermera tillgått vidare än att han bredvid Carlsson sett Fredriksson, som då innehade Carlssons rock, väst och mössa. Derefter hade Fredriksson, sedan han lemnat Wendela västen, pantsatt och gålt de öfriga kläderna och hade Wendela at de derför erhållna penningarne bekommit 1 rdr, men hade deremot icke funnit några penningar i Carlssons väst, hvilken han ännu vid anhällandet innehade. Wendela erkände afven att han år 1867 blifvit i Köpenhamn dömd för stöld till 9 månaders fängelse. Fredriksson har oaktadt gjorda efterspaningar icke kunnat anträffas, hvarför det är ganska antagligt att detta endast är en fingerad person. Målet remitterades till rådhusrätten der det i Thorsdags företogs till behandling. För målsegarnes inkallande blef det dock uppskjutet och återtförpassades Wendela till cellfängelset. En skändlig stöld. Thorsdagen eller Fredagen d. 3 eller 4 ÅU blef fabrikören L. Norgeus från Arboga bestulen på en under landtbruksmötet i Exercishuset på Heden exponerad större jagtknif, hvars saluvärde var 23 rdr. Sedan berörda knif d. 14 d:s påträffats hos pantlånaren J. G. Svensson vid Jerntorget, hos hvilken den samma dag blifvit pantsatt för 3 rdr, har rörläggaren Pehr Eriksson i Tisdags blifvit anhållen för detta tillgrepp, och befanns han då inneha det af Svensson å knifven utställda pantqvittot. Vid polisförhöret har Eriksson vidgått att han pantsatt knifven hos Svensson, men förnekade att han stulit densamma utan uppgaf att han, som verkligen besökte utställningen d. 4 d:s, derpå följande dag på morgonen å Hasselbladska ängen hittat knifven, som han derefter gömt i sin bostad utan att visa den för någon, tills d. 14 d:s då han på ofvannämnda sätt afyttrat den. . Den vidare ransakningen öfverlemnades till rådnusrätten och blef Eriksson införpassad till cellfangelset.