Göteborgsposten – 18 augusti 1871, sida 1

mig. Hon har förorsakat en tvist emellan oss — hon har varit skulden till att Lowndes fällt yttranden och begått handlingar sådana att — Den gamla damen brast i gråt och måste göra ett uppehåll. — Det är mycket hårdt, fortfor hon. Jag som skulle ha velat offra mitt lif för honom har blifvit skild från honom genom denna lilla kokett. Jag har bedt honom, jag har besvurit honom att gifta sig, och nu har han bland alla qvinnor på jorden valt, just denna flicka. Ack, hvarföre har han gjort ett sådant val? — Emedan af alla qvinnor på jorden hon är den enda som kunnat ingifva honom en verklig kärlek. — Bah! han känner ej sitt eget hjerta. — Hans tycke har ej förändrats genom sex månaders frånvaro. — Ah! det säger han bara. Han är envis, min bäste sir, i högsta grad envis, och om jag gifver vika, skola alla menniskor anse mig som en svag gammal toka. — För de få menniskor hvilkas omdöme är af något värde skall ni framstå såsom en vis moder, som sätter högre värde på sio sons sanna intresse än på verldens prat. Är menniskornas opinion verkligen värd så mycket, att ni för ett enda ögonblick sätter den i jemförelse med er sons lycka? — Åh! om det verkligen vore hans iycka! Om jagtrodde det — om jag kunde vara säker derpå! Hör på, sir. Ni tror kanhända att jag är en sjelfvisk gammal qvinna som ej vill ha någon svärdotter, hvilken kan göra